fAjakkx – Year 45 – Aedys Serano

Så, det blev att göra en revision vilket mer eller mindre är en större omskrivning utav Aedys Serano – Kringsångerskan från Noria. Det som står i denna post gäller, oavsett vad jag sagt tidigare. Skriver jag någonting som verkar motsägelsefullt till vad jag skrivit tidigare, påpeka det – har inte lika full koll på saker som jag hade förr (för många bollar i luften) det kan hända att jag ändrat men även att jag glömt.

För åtta år sedan så upplöstes De Fem Förenade. Med familjeuppdraget äntligen utfört så fanns det inte mycket kvar av De Förenade annat än minnen och känslan av ett jobb avslutat. Dock för de återstående Dvärgarna fanns det inte mycket som höll dem kvar till varandra. Sorgen och besvikelsen över att ha förlorat sina söner och egentligen inte varit någon betydande del i de avgörande ögonblicken

Northend tog en stor smäll av de sista sammandrabbningarna mellan Northbloods och Rambulls. Området gavs även en större och världens ände har växt tack vare det som skedde. Familjerna flyttade dock allihopa därifrån. När de uråldriga vapnen togs ur piedestalen så föll allt samman och blev en grässlätt, precis som Treans Port. Kung Demians Lik lyckades dock räddas innan detta skedde i tumultet av giriga legosoldater och äventyrare som försökte utnyttja kaoset.

Aedys var nära en storhet som hon i sista ögonblicket nekade. Hon dödade Kung Demian, hon red the Ärke-Gripen över hela landet för att hämta hjälp och för att följa Kung Demians sista önskan överlåta kontrollen över de legendariska djuren till nationen. Då hon inte på den korta tid hon hade kunde hitta någon lämplig och när hon talade öga mot öga med Huvud Rikskanslern inte ville överlåta sådan makt till en politiker, så slutade kontrollen över Griparna till Ivilh då hon själv i sista stund valde att säga ifrån sig ansvaret.

Runt slutet så rörde sig de gemensamma styrkorna från Stjärn Staten in i Noria för att sätta stopp på Upproren. Ett flertal uppror hade brutit ut och Northford var under belägring. Det var ifrån Northford ropen på hjälp hade börjat, men många flyktingar hade även fört med sig många oroväckande nyheter. Kaoset var svårt att stoppa men gick betydligt snabbare, smidigare så fort Griparna kom till nationens undsättning. Hyfsat tidigt under dessa år så utreddes så mycket som möjligt utav situationen och trots att många i de Förenade Familjerna skulle anses som kriminella med motiv att störta Noria och kanske resten utav Meno så sågs de i publika ögon som hjältar.

I slutna kammare med bara Höga Parlamentet närvarande så dömdes familjerna för sina brott med väldigt mildrande omständigheter. Saker så som att de gett delvis kontroll över Griparna till nationen och hur de stoppat Lawrence onda planer och andra mindre hjältedåd spelade in i deras favör och även hur de egentligen inte kan hållas skyldiga för Rambulls och Northbloods handlingar. I slutänden så blev deras straff väldigt milt. De dömdes till ett antal år (varierande från familj och person) tjänstgöring för staterna samt att svära, officiellt ed att tjäna landet på en tillställning som samtidigt korade dem alla till National Hjältar, en utav få erkända Xenien hjältar i Menos historia.

Många blev dock dömda utav händelserna i Northend och North Haven. Vissa kom lindrigare undan än andra, bland annat Jack Longknife som även hjälpte till att minska kaoset och snabbt underkastade sig Stjärn Statens rättvisa. Vissa andra, såsom Northbloods General Kommendant, hamnade i fängelse och ett fåtal blev avrättade för de grova brott de utfört i skuggan av allt kaos.

Ethen och hans familj blev alla satt i arbete som tjänstemän av administrativt slag i Aduns Fort och Vastians Main Garrison. De första åren arbetade de av sitt straff, men valde sedan att stanna och fortsätta med detta arbete då det gav dem både resurser och möjligheter i livet. Samt de var då i närheten utav Ivilh.

Ivilh hade fått ett tungt ansvar från Aedys med Griparna. Och då hon själv besatte all kunskap och kontroll över dem blev hon hårt pressad att använda dem mot det tunga anfall som Fienden skickat genom passet. Med ett gigantiskt flygande monster i täten. Hon sattes till slut som Kommendant och Högste Kapten i ett nytt flygande garde av gripar. Där delar utav hennes uppgifter blev att träna upp och förse Meno med en mindre legion utav beridna gripar menade för både krigsföring och att hålla ordning på lagen. Och med tiden så har även dess användningsområde ökat till budbärare och kurirer. I få fall även att de levererar saker. Gripar förökar sig inte fort, och när Ivilh till slut avlade fram en ny art, en Hippogryf (en korsning utav en Grip och en häst). Dessa kunde avlas fram mycket snabbare även om de i strid inte var i närheten så kraftfulla och effektiva. De är lite smalare och smäckrare än en vanlig häst, med en lång böjd näbb istället för nos, och de har en lång tvådelad fjäderman och breda långa stjärtfjädrar istället för svans. De har hög mobilitet, till skillnad från Griparna men de är svaga och sköra rent fysiskt i jämförelse med både häst och grip. De har klor på både fram och bakben. De har även små ögon, vilket gör att de har relativt dålig syn, men de har ett väldigt akut luktsinne. Hippogryferna kan föröka sig med varandra och få antingen Hippogryfer eller svaga smäckra hästar. Hippogryfer med en Grip eller häst kan ej få avkomma av någon underlig anledning.

En utav de första Hippogryferna som Ivilh avlade fram och tränade gav hon som en gåva till Aedys när Aedys fyllde 25 och samma dag fått det Officiellt erkänt att hon nu var en Självständig Warsinger utav Vermount Doutis – Warsinger General för Meno och Vastian. Med denna nya mobilitet, både i att ha ett flygande riddjur likväl som att ej längre behöva vara stationerad på heltid i Adun började Aedys att förnya sitt liv igen.

Då Aedys fortfarande har vissa plikter i Adun så måste hon då och då återvända dit, speciellt om hon blir kallad. Vermount har ett rullande schema som håller minst en Warsinger i Adun hela tiden.

Då Aedys varit fast i Adun har även Teller Truppen varit positionerad där. De har fungerat som en assist till Aedys och i övrigt passat på att turnera mellan militär lägren och kamperna och uppträda. De har totalt haft tre stora uppträdanden. Det första var efter den stora segern då Fiendens monstruösa bäst besegrades. Den andra var en återberättelse i flera tungor med både musik och högsång av De Fem Förenades Uppdrag. De spelade upp den i Adun och även senare i Trambia Bay och sist blev de kallade till Slott Naedwin för att framföra det inför större delen utav Vastians Adel.

Eftersom tiden gått så har främst Nathalie, vars klara vackra stämma trollbinder folksamlingar fått mer och mer kännedom och till slut blev hon uppsökt utav en proper man från Nova som ville ge henne möjligheten att sjunga för Drottning Nova själv och hon reste iväg, osäker om hon någonsin skulle återvända. Med detta förändrades Teller Truppen drastiskt då deras vanliga framträdanden ej längre gick att utföra utan Nathalie. Och länge spenderade dem större av tiden i fält, stridande. Teller själv var sällan med, annat än i bakgrunden, för att ge support och stöd till gruppen i helhet. Observera deras utföranden, och ge dem förslag på förbättring och nya sätt att utöva sina förmågor. Under dessa år så hittade Jason sig en fru, och fick strax den lilla dottern Adaile.

Men en dag så tog de vackra dagarna slut. När de alla var i fält och slogs, med fyra stycken Kungliga Bevingade Legionärer i samma grupp, så hör de höga trumpeter varnades att fienden cirkulerat och anfaller dem bakifrån. Sammandrabbningen förloras och de måste dra sig tillbaka. Detta händer hyfsat ofta och skulle inte ha varit så tragiskt om det inte vore för att Teller och ett dussintal andra av rådgivarna och kommendanterna, blivit tillfångatagna i samma stöt. Aedys och Jason är bägge tvungna att hindra Stephen från att ge sig av in i fiende territorium för att rädda sin bror och övertygar honom att vänta.

När väl utbyte och förhandlingar misslyckas och även ett räddningsförsök misslyckas så försöker Stephen att bege sig in ändå. Han misslyckas och återvänder, och tar upp flaskan likväl som att driva lös i Adun. Trots Aedys och Jasons försök så driver han nu mest runt i Aduns krogar, ofta väldigt berusad, sjunger och lockar kvinnor och horor, till dess att han stupar. När han är så nära nykter som han kommer verkar han depressiv och utan riktning. Jason spenderar många kvällar att hålla koll på honom och se till att han får sig en säng och något varmt i magen. Men sorgen och smärtan är djup i Stephen.

Det är strax efter detta som Aedys även återvänder till Grandicka för första gången på länge. Där hon upptäcker att hennes rykte exploderat. Hon blir inbjuden till fester, efterfrågad att spela och berätta sina historier, assistera i lyrik och dikt, och hon känner hur hoppet av en solokarriär finns där. Hon spenderar tid med att återupprätta sitt liv på rätta benen och fokusera på hennes bristfälliga Hannje-karriär.

Hon reser runt i landet för att samla in mer intryck, bara de största städerna och ställen hon varit på förr. Hon har hört att Northend blivit större och att efter att upproren lagts ner att de upprättat en ny Garnision i själva Northend, vilket har fått stället att växa, om än inte mycket. Hon träffar Nathalie i Nova City, där hon blivit Hovbard, kvinnlig sådan. Vilket är ovanligt om än inte ohört. När hon får reda på Stephens skick så följer hon genast med tillbaka till Adun, bara för att sätta honom på rätt spår igen och tillsammans med Aedys och Jason så skapar de en kabaré som de till slut lyckas få Stephen att hjälpa till med att göra till verklighet, och tillägnar den till Teller och hoppet om att han fortfarande är vid liv, kämpandes för överlevnad hos Fienden. Planen lyckas, men väcker även en intensiv glöd hos Stephen att bli bättre och en plan om att korsa över till Fienden eller på ett eller annat sätt rädda Teller.

Under de följande åren har Aedys lidit utav förbannelsen given dem alla av Blod Drycken för Ritualen. Den har fått hennes vänstra ben att då och då, vid helt oanade tillfällen ge vika eller rycka till och ibland även göra henne så stel att hon knappt kunna röra benet. Hon har försökt hederlig läkarkonst, och även sökt sig till olika magiker och mystiker. De få hon kunnat hitta som hon inte blir äcklad av bara tanken att deras händer rör i henne. Dock har ingen kunnat ge henne svar. Hon sökte sig till Melfites boning en gång, men fann tyvärr att stället blivit anfallet och Melfite ej längre var där. Det närmsta hon hittat är en alvisk brygd som delvis lindrar de absolut värsta effekterna, men som istället gör henne kraftigt illamående under dess varaktighet. Hon är nästan alltid beredd på att det ska hända, då det kan hända när som helst. Hon har även funnit att träna benet, hjälper, om än väldigt lite, mot svagheten som då och då kan komma över benet. Då tunnlarna till Parlamundi är borta så har hon problem att hitta var de befinner sig, och därmed även problem att finna svar på frågorna hon söker.

Men tiden går, och på senare tid har Aedys börjat närma sig sin medelålders kris. Än är hon ung, vacker och spänstig, utöver sitt ben. Men snart kommer åldern ta ut sitt pris på henne. Hon må vara hyfsat känd, men hon är inte legendarisk nog för att leva vidare för evigt i historien som de riktigt stora hjältarna. Men vad hon verkligen vill ha, är vad som antytts omkring henne. Riktig odödlighet, eller evig ungdom. Drottning Nova sägs vara en Odödlig med evig ungdom. Och Greenshire Riddaren Mayor Green sägs ha varit en Odödlig, och Vermount själv har berättat för henne att han gett upp sin odödlighet. Allt detta har gett henne hopp om att någonstans i världen finns det odödlighet på något sätt.

Med detta, och mycket mer, sätter sig Aedys ut i världen för att nå odödligheten. Antingen genom konsten och legender eller kanske, men bara kanske, genom de legendariska myterna från före Dimman, möjligheten att bli upphöjd till Odödlig på riktigt…