Stygga katter…

För cirka sex månader sedan, knappt två veckor före jag träffade Louise, så förlorade mina katter mitt förtroende rejält där de bland annat sket på mattor och förstörde klöstorn med bajs och piss…

… i sex månader sedan dess har de haft begränsad frihet medan jag försäkrat mig om att de lärt sig hyfs och reson igen. Lillen är som vanligt jobbig på den fronten då hon är något så enormt seglärd och dum ihuvudet av diverse olika anledningar. Hursomhelst så har detta ändå gått och för ca tre till fyra veckor sedan har de fått börja gå fritt och jag har även börjat gå ut med dem igen och i vissa stunder låta Junior få vara helt fri ensam hemma. Lillen håller jag fast mest för att hon hittar på styggheter och att ha henne fast gör Junior lugnare.

Well, så nu i helgen fick jag för mig att jag ville vara med Louise och slappna av lite, samt söka inspiration till kapitel två av EGL som jag har grovplanerat och håller på med just nu. Men eftersom jag inte hade kattvakt fick de bägge bo i duschkabinen som vanligt…

När jag och Louise kom hem på Söndagen så hade Junior slitit sönder halsbandet, slitit upp och fått duschkabinen att spåra ur och de hade varit, uppskattningsvis av de fakta jag hade, varit fria i cirka åtta timmar. Mattorna var uppe mot elementet i köket. Tio gånger värre än vad de brukar vara när Rasmus råkat låta dem leka eller Junior misskött sig när jag lämnat hemmet. Saker var utspridda över hela lägenheten och soffan var utriven och skräp var överallt.

Kort sagt, så blev jag arg. Vilket visade ytterligare en sak de lyckats lära sig av bara åtta timmars frist. Ett, berget i hörnet som är förbjudet å med det bestämdaste är uppenbarligen ett trevligt ställe att gömma sig på. Och två, jag kan uppenbarligen fortfarande bli rasande. Det var ett tag sedan de gjort mig så arg att det blev väldigt synd om alla katter för ett tag som sedan blev straffduschade, inshampoonerade och sedan försatta isolerade från all mänsklig kontakt och varandra under en dag. Efter de väl släpptes lös så blev de kraftigt ignorerade och jag har väldigt lite tålamod för dem också.

Så all in all, de har just nu förbrukat ett förtroendekapital de äntligen byggt upp på sex månader. All back to square one.

Från och med nu kommer jag inte lämna dem ensamma och fria igen. Jag kommer ej heller lämna dem i Rasmus care. Inte för att Rasmus är dålig, men för att de inte ska ha friheten att få någonting de uppskattar förrän de börjat sköta sig. Under rollspel kommer de sitta inlåsta och de kommer inte vara fria under natten längre. Junior kommer alltid ha selen på sig då han sliter sönder vanliga halsband. Utöver detta så är saker tillbaka som förr. Lillen har inga större bestraffningar egentligen, då hon egentligen bara är dum i huvudet och Junior släppte lös henne, men Junior är enormt kelsjuk och avskyr, över allt annat att bli ignorerad. Efter bara ett par timmar av ignorering så gnäller han och fjäskar. Men jag är kraftigt besviken på honom…