Rekrytering… för vem?

Igår så hade jag blivit beordrad av arbetsförmedlingen att gå på ett rekryteringstorg. Men frågan är, vem var det som rekryterade vem egentligen?

Well, nu är det inte precis så som det verkar vid första anblicken direkt. Grejen var jag gick dit, för att lämna in min närvarorapport likväl som för att hålla min urusla handledare från att klaga. Plus att aktivitet utanför lägenheten och rörelse i allmänhet stimulerar något så enormt på mitt kreativa sinne om man gör det på ett balanserat sätt.

Hur som, så först träffade jag min mors fd. bästa kompis. Morsan bråkade ihop med henne då hon försöker hitta kryphål i lagar, och fuska hit och dit, och att hon typ gör som hon vill. I kort, hon har en massa karaktärsdrag som min mor, i alla fall förr, hatade hos mig. Hon undviker att arbeta genom att hitta alternativa lösningar på sina problem. I Sofies fall så köper och säljer hon fastigheter, och gör ibland förbättringar som inte alltid är direkt lagliga. Har varit en del i tidningen om henne när hon höll på att bygga utan bygglov ute på Lövskär.

Själva grejen dock är att hon egentligen följt lagarna, men gått genom kryphål och annat. Hon är en sådan person. Dock så blev det mycket att snacka om vad som händer och så då jag inte träffat henne på en vad… typ tio år nästan och så. Och sen så direkt hon gick efter att ha snackat som fan om diverse olika saker så träffade jag Rickard, från högstadiet/gymnasiet. PB och jag känner honom. Han gick i PBs klass och min och PBs fotbollslag. Samt han gick även 1 vecka i samma gymnasieklass som mig innan jag bytte till PBs klass och Rickard till Basketgymnasiet.

Så där stod jag och han och snackade om bland annat resande och så kom vi in på Japan och att jag skulle dit igen då två tjejer hörde detta och vi började snacka. Rickard gick, och roligt nog visade sig att dessa två tjejer bägge bott i Japan och studerat japanska och att de var hyfsat intresserade av stället. Så istället för att snacka med arbetsgivare stod vi där och snackade om Japan, en av tjejerna hade blivit hemskickad från Japan då tsunamin träffade och det var intressant. Till slut gick vi alla därifrån på grund utav syrebrist och det slutliga resultatet är att jag kan ha rekryterat två väldigt kapabla och trevliga individer till WANO, som har bra Japansk erfarenhet och kontakter. En utav dem har till och med en pojkvän i Japan.

Hur som, så tyckte jag det var lite lustigt, att man åker för att bli “rekryterad” men istället träffar folk med samma intressen och rekryterar till WANO.

Well, well… något gott från arbetsförmedlinges tjafs.