Exile
Jag måste summera upp lite av Exile så som världen ser den och lite om Exiles uppdykande. Jag kommer inte att ta det för detaljerat då det blir lite redundant då det ska in i Myterna.
Innan skaparens död, så fanns inte Exile. Det var bara en lång skärgårdsremsa delad av Meno, Katia och Deben. Den stora gigantiska bukten mellan Meno och Katia som angränsade till Deben, kallades ibland för Kitteln eller Grytan beroende på översättning och land. Men hade egentligen inte ett eget namn. På den tiden var även Grytan ett stabilt område av mindre öar och rev som egentligen var rester av tidigare förstörelse av planeten.
Grytan var även knappt en femtedel av dess storlek idag. I alla fall den geografiska storleken som går att uppfatta. Grytan dock expanderade rejält i den stora kataklysmen runt skaparens död. Planeten höll på att rivas itu och extrema saker var tvunget att användas för att rädda planeten från direkt undergång. Att detta senare triggade eller blev triggat av en profetia som profiterade just om undergången är en annan sak.
Hur som helst så blev månarna även separerade och dök upp. Detta spädde på mycket utav planetens oro och skrik. All magi och alla katastrofer orsakade enorma trauman både naturligt likväl som metafysiskt. Dessa urladdningar plus då planeten i princip sprack som ett ägg, blev bland annat dirigerade till Grytan där antalet öar expanderade i oändligheten på ett sådant vis som är omöjligt att förstå inom rimlighet och reson då magi och mystik är involverat.
Det fanns stunder då Oblivion försökte tränga ut ur de revor i verkligheten som skapats och istället skapade enorma vakuum i verkligheten. När det sedan kom till Exile så är det otydligt hur denna ö egentligen uppstod. Många tror, och många faktum stryker att ön egentligen fanns, undan låst i en magisk ficka av verklighet, och egentligen bara kom till ytan av en eller annan anledning, vilket kan vara en utav orsakerna till revorna i multiversum.
Dock så tros det även vara så att öppningen till denna rymdficka egentligen möjliggjordes utav att Hadan1 och Verims2 banor och påverkningsområden korsades just över området som nu är Exile. Det tros att detta fick de öar som fanns där vid tillfället att växa samman i en exakt likadan form som Exile vilket möjliggjorde öns uppdykande till verkligheten igen.Dock så är det för många faktorer för att ens magikerna ska kunna förstå eller verkligen veta hur det egentligen ligger till.
Exiles uppdykande dock, uppmärksammades inte på direkten. Kanske på grund utav de enorma förändringar och katastrofer som varje land handskades med under situationen. Det fanns nästan inget land under denna period som inte var i omedelbar kris för att inte säga att själva planeten skrek av smärta. För de som spelat A Dark Sea så känner de till att de var först på Exile och att det inte var så speciellt uppmärksammat om öns Existens då de som kände till Öns uppdykande dog eller fastnade på Exile.
Då slutet inte blev uppenbarat för spelarna så vet de inte riktigt heller vad som hände, vilket är så jag föredrar att hålla det just nu. Hur som helst så uppmärksammades Exile först när en mindre armé av Xin’Ar och Xin’Er lyckades landsätta i Katia. Trots den terror detta skapade då ingen var beredd på deras ankomst så stoppades invasionen hyfsat snabbt. Detta var dock enbart en undanmanöver, då Xin’Ar och Xin’Er försökte penetrera sig in i Midgård och förstöra Det då, väldigt unga Gaiaträdet och döda Agusi. Detta misslyckades tack vare Agusi själv.
Exile uppmärksammades strax efter detta och den Katian-Debanska alliansen började hålla ett öga på dem. Xin’Ar och Xin’Er hade dock snabbt ändrat taktik när de fått mersmak över samhället och världen utanför ön. De förklarade dock evigt Krig mot Alver och Dvärgar som de beskyller för att ha låst in dem i årtusenden på ön för att evigt lida i en stor kista av plågor. Den Magiska staten som senare är känd som Magicka var även här och lekte diplomater. Kejsaren dock var inte lika barmhärtig mot dessa förpestade fallna djävlar till Alver och Dvärgar utan förklarade att alla heliga ämbeten kommer att motarbeta om inte attackera allt som dessa heretiker till varelser gör.
Magicka däremot skapade ett avtal med Xin och även en överenskommelse som gäller dvärgar och alver. Denna överenskommelse går i princip ut på en respekterad del av Magicka, där de bland annat tillför lite utav sina unika förmågor, i utbyte mot att de inte anfaller oprovocerat och i första hand använder sig utav diplomati genom Magicka istället för aggressiva handlingar utan föregående förhandlingar och försök till jämkning.
Dock så oavsett Magickas påtryckningar så är enbart Orcer tillåtna på Exiles mark. De som är av annan ras och ej tar sig dit via Exiles egna transportmedel har Exile deklarerat tillhör Exile som fångar till dess att de befrias av Exile. Ett anfall har skett mot Exile av en mindre styrka av änglar skickade utav Kejsaren. Dessa änglar förlorade och enbart tre av tolv änglar återvände med livet i behåll.
Föga information om ön och dess samhälle är känd för utomstående. Och enda möjligheten att handla eller kommunicera med Exile var via Magicka till dess att Nekromantikerna dök upp och skapade en kraftig allians med Exilianerna i utbyte mot ett löfte att hjälpa dem när tiden för vedergällning mot Alverna anländer. Denna allians vågade inte Magicka lägga sig i och har därför helt ignorerat det,trots att Fagun då var de första att vinna över ett andra starkt land med fullt stöd av hemska proportioner. Speciellt med tanke på att Exile, är den enda kända stället med en stabil öppning till Undergjorden och med möjlighet att kalla till sig väsen från svunna tider.
Exile är allmänt fruktat av större delen utav världen och hatat av Kejsaren och Katianerna. Undantaget är möjligtvis Deben, Lantor, Magicka och Sancho, som har relativa band med Xin. Xin’Ar är dock de mest fruktade av de två, bland annat på grund utav deras ovana att äta varelser med rött blod.
Recent Comments