Ett Gnisslande Lövverk – Preludium
Ett Gnisslande Lövverk
Förord
Jag har skrivit relativt mycket genom åren. I fem år nu har jag aktivt utvecklat min värld, och även lagt till mer och mer djup och historia för varje år. Jag började skriva seriösa noveller redan 2006 då jag började med att försöka summera upp rollspelspass i novellform. Detta lessnade jag dock snabbt på då arbetet att skriva ett pass oftast tog så lång tid att man hann komma för långt för att hinna med tempot och därav glömma bort detaljer som är väsentliga när man skriver en berättelse.
En dag under hösten 2010 så fick jag en idé och med den även en växande motivation att skriva en riktig novell, kanske till och med en mindre bok. För de tidigare arbeten jag gjort, var alla fokuserade på att man kände till min värld. Även om jag försökte med mitt senaste projekt – Projekt 3 – att skriva en relativt öppen historia där man inte behövde ha så mycket förkunskap av min värld för att förstå. Det är delvis detta projekt som inspirerat mig och motiverat till att skriva någonting ordentligt i min värld som introducerar min värld för okunniga och även verkar intressant för de som är införstådda i min värld.
Jag hoppas att detta projekt blir väl bemött med kritik både på språk, och innehåll då det är all form utav feedback som ger mig energi och motivation att skriva. Jag har berättat större delen utav novellens yttre kantlinjer och direktioner till min flickvän som även hon gett mig motivation med att visa intresse och tycka att det lät intressant. Även om hon i fråga ogillar det faktum att jag kommer att publicera denna novell, kapitel för kapitel så som jag skriver dem.
Till sist vill jag tillägga att jag detta är vad jag vill kalla mitt första seriösa verk och att jag experimenterar lite med olika termer och sätt att skriva konversationer, tankar, och handlingar med. Detta är ett löpande verk, och jag uppskattar att det kommer ta cirka en 6-8 månader att avsluta beroende på motivation och inspiration. Jag planerar cirka ett trettiotal kapitel med preludium (introduktion), prolog, kapitel och epilog samt avslut. Jag är ej ännu säker på om prolog och epilog ska inkluderas. Hursomhelst, så här börjas det!
Preludium
Ivar tog ett steg framåt.
På denna höjd fanns en märklig fridfull tystnad som på något sätt omgav honom trots att han kunde höra stadens ljud än bättre här, än nere bland Isbergs gator och korsningar. Men på något vis så var alla ljuden separerade, som om de kom samtidigt, men ändå ett i taget. Han kunde höra det konstanta höga klickandet från de stora pumparna i stadens mitt och samtidigt kunde han även höra det rytmiska väsandet från diverse olika ångrör här och var i staden.
Ivar tog ännu ett steg framåt.
I staden började de mekaniska klocktornen att slå till andra middagstimmen. Tornen dränkte allt annat ljud och verkade slå i en konstig rytm som verkade bilda en annorlunda men vacker mekanisk melodi. Han visste att tornen alla egentligen skulle slå samtidigt, men kontrollanterna hade verkligen svårt att lyckas med detta. De som fortfarande utförde sitt arbete ordentligt, det vill säga.
Ivar tog ytterligare ett steg framåt.
När tornen slutat slå så slog tystnaden till tvefaldigt. Det var som att tornens melodi tystat hela staden och det tog ett par hjärtslag innan ljuden från staden återvände. Ovan de grå, bruna, och mörkblå molnen så borde solen skina. Det var fortfarande höst, men vintern borde anlända inom några veckor. Jag undrar om det blir samma snökaos i år, tänkte Ivar och tittade upp mot himlen med det mörka men ändå färggranna virrvarr av moln som rörde sig över staden.
Ivar stannade.
”Du har kommit ända hit, var det verkligen värt det?” frågade demonen. Ivar rös av rösten och tittade upp mot den genomskinliga gasgestalten som hängde ovanför honom i luften. Dess ansikte liknade Ivars eget, vilket alltid skrämde honom och det visste demonen, men idag skrämde det honom inte. Ivar mötte lugnt demonens rökiga ögon och log.
”Idag skrämmer du mig inte,” sa han lugnt när han mötte demonens blick. Demonens form virvlade till och blev till ett suddigt moln som för en sekund hotades att svepas bort av vinden innan den hann återfå sin form. Av alla de åren som de spenderat tillsammans så hade Ivar bara lyckats med detta en gång. Ivar log, demonen såg irriterad ut.
Ivar tog ett sista steg framåt och föll. Uppe på träbryggan så svävade demonen kvar tittandes ner på Ivar. Jag undrar om han kommer hitta någon ny nu när jag är borta, tänkte Ivar. Hans svarta långa blanka rock fladdrade runt honom som ett segel i en storm. Det var det mörkaste och blankaste svart som gavs enbart till någon av hans ämbete. Han sneglade på den höga kragen och de gyllene och silverne pin som satt på den. Sjutton år hade det tagit för honom att skaffa dem. Sjutton år från den dagen han anlände i Isberg. Ivar la tillbaka huvudet och lät hans långa bruna hår fladdra fritt. Och nu var det över.
Snart så skulle någon utav männen i utkikstornen se hans fallande skepnad och inse att det inte var en fågel. Om inte någon utav hans rivaler sett honom och bestämt för att ge ordern att skjuta fågeln bara för att försäkra sig om att han inte överlevde. Och om han överlevde så skulle de anse honom galen och beröva honom sin post. Oavsett vad som hände, så var hans liv effektivt över. Någon ny skulle snart ta över posten efter en lång och intensiv strid. Ivar log för sig själv och tänkte tillbaks till den dag då han anlänt till Isberg. Helt ovetandes om de faror som doldes i staden…
Tänkte skriva lite reflektioner så som jag började med i Nianze Myterna.
Själva idén till preludium var ju att få en inledning som får igång historien och som även hypar vad som kommer hända. Tanken var mest att introducera små element och själva “spelplanen” för nästa karaktär.
Anledningen till att det blev just karaktären jag valde att namnge Ivar är ett antal. Han har en viss erfarenhet bakom sig och han har åstadkommit mycket. Jag ville ha en nyanserad start med en reflektion som senare kommer ha mer betydelse. Så en mer poetisk start för att köra in alla.
Kort och koncis är den, men inte allt för mycket information även om den innehåller lite annorlunda bitar här och var. Jag testar mig på lite konversationsdelen och tankedelen i skrivandet här också. Jag försöker, som vanligt, använda engelsk uppsättning av hur jag skriver och formulerar mig då jag inte är helt klar i hur reglerna för konversation med ” fungerar riktigt. Jag minns att jag frågade min lärare i gymnasiet, Bibbi, men hon gav aldrig något tydligt svar. Jag har senare talat med två författare som sagt att man gör lite som man vill på den fronten så länge man är konsistent.
Well, en poetisk början och lugn. Jag tycker själv man kan känna Ivars lugn och beslutsamhet som jag försöker förmedla och det är nästan uppenbart från början att han går sin död till mötes.
Eller gör han…
En intressant start, som du säger ger inledningen ett sug att vilja läsa mer.
Såg nån felstavning här och där eller konstig meningsuppbyggnad:
– ”Idag skrämmer du mig inte,” sa han lugnt när mötte demonens blick. – Borde väl vara antingen ett till “han” mellan “när” och “mötte” eller så en omformulering av hela meningen.
– “Uppe på trä bryggan så svävade demonen kvar tittandes ner på Ivar.” – Tror att det ska vara “träbryggan” , särskrivning på det.
Well, det var det jag hittade nu när jag läste igenom.
A good read nonetheless.
Korrekt, ska justera det.
Borde stämma.
Bra att du gillade den.
“På denna höjd fanns en märklig fridfull tystnad som på något sätt omgav en trots att man kunde höra stadens ljud än bättre på denna höjd än nere bland Isbergs gator och korsningar.”
Prova ta bort det andra “på denna höjd”, meningen fungerar utan. Flyter på bättre då utan upprepningar.
“Man hörde det konstanta höga klickandet från de stora pumparna vid i stadens mitt men han kunde även samtidigt höra det rytmiska hissandet från diverse olika ångrör här och var i staden.”
Typo: “vid i”
Du skriver först i generell form med “man”, sedan går du över till “han” i samma mening. Blir skumt. Använd det ena eller det andra.
Sedan menar du nog “väsandet” istället för “hissandet”. Det senare betyder något helt annat på svenska än engelskans “hissing.”
“ville säga.” -> “det vill säga.”
Det tidigare är väll slang medan det andra är korrekt?
I “Ivag tog ännu ett steg framåt.”
Ivag -> Ivar
För att undvika upprepningar, prova byta ut det mot “Ivar tog ytterligare ett steg framåt.”
“Det var som att tornens melodi tystnat hela staden […]”
tystnat -> tystat
“Ovan de grå, bruna, och mörkblå molnen […]”
Ovan -> Ovanför
“Det var fortfarande höst, men vintern borde slå till om några veckor.”
Du använder uttrycket “slå till” rätt många gånger. Detta är andra gången med den här betydelsen, men tidigare referenser när det gäller klockor. När du talar om att tystnaden slog till så är det bra, i och med att vi talar om klockor. Det är rent utav rätt fyndigt. Men jag tror det vore bättre om du använder något annat när du talar om vintern. Till exempel helt enkelt att vintern borde komma eller börja.
”Du har kommit ända hit, var det verkligen värt det?” frågade en demon. Ivars demon.
(Prova sätta demonen i bestämd form istället. Hintar om att det inte är något nytt för karaktären, utan något som han redan är välbekant med. Som om vi kommit in mitt i berättelsen och demonen nämdes precis innan vi kom in. “In medias res”-aktig start men med lång beskrivning innan.)
“och tittade upp mot demonen som hängde som en genomskinlig gasgestalt ovanför honom i luften.”
tittade upp mot den genomskinliga gestalten… (Du behöver inte säga att det är demonen, det förstår man implicit.)
“Dess ansikte liknade Ivars eget, vilket alltid hade skrämt honom, och det visste demonen.”
Prova “vilket alltid brukade skrämma honom” istället. Tycker det låter bättre av någon anledning.
Redigera gärna även om så att du inte säger flera gånger att han möter demonens blick.
“innan demonen hann återfå sin form.” – Kapa bort demonen, använd till exempel “den” istället (eller vad som nu passar.) Detta gäller även tidigare när du upprepar “demonen” i mening efter mening. Påminner lite om mina kommentarer till tidigare texter. (Vid vissa ställen kan det vara kvar, till exempel “demonen såg irriterad ut.” När man vill betona. Detta får än mer effekt om man inte har med “demonen” hela tiden tidigare.)
Mycket bra skrivet tycker jag. Byggde upp stämningen bra och bro ihopbindning på slutet med huvudpersonen som snart själv borde dyka upp i Isberg. Hintar angående vad som komma skall.
Man känner igen den här typen av prolog från böcker man läst. Något som hände någon annan före huvudpersonen, för att hinta om vilken miljö denne kommer bli placerad i.
Nåja. Lycka till med fortsättningen.
Som alltid ett konstruktivt, produktivt och omfattande inlägg av dig.
Ska dock lägga mig och sova nu så ska ta en titt på det där imorgon. Tack så hemskt mycket för kommentarerna och jag hoppas ni gillar och kommer gilla serien!
Jag håller med, korrigerar.
Korrigerat.
Fixade detta också, det ska vara han. Det är en väldigt subjektiv text, därav fokus på Ivar.
Ändrade till väsande, testade ett tag med pysande, men tyckte det lät för fjesigt så sket i det.
Är inte säker, men det andra fungerar lika bra som det första. Ändrar då det varken förstör tempo eller känsla.
Typo, fixat. Ytterligare passar, håller med, tänkte på det någon gång men lät det passera.
Yepp, fixat.
Första meningsskiljaktigheten vi har här tror jag. Ovan är inte bara ovan, som ej van. Utan det är även ett ord för ovanför. Används i litteratur, och bokform både fackligt som skönlitterärt. Jag tycker även ovanför ger fel intryck. Ändrar inte, men tack för notisen.
Tack, och det var meningen. Slå till med vintern är ett vanligt uttryck därav jag använde det. Men för att ge mer fokus till det tidigare så väljer jag att följa ditt råd och ändra här också.
Fixat, även om jag från början inte höll med. Men det är helt okej efter viss omkonstruktion.
Jag bytte första till ögon, men kan inte ta bort blick på andra stället utan att tappa känslan i texten.
Bra att du gillade den. Även trevligt att se att någon förstår länken med huvudkaraktären senare.
Jupp, ni kommer få se. Detta är dock inte en prolog vill jag understryka. För då hade jag kallat det prolog. Jag har ett koncept för en prolog, men så som den ser ut nu kommer den eventuellt skrivas senare. Jag kommer hoppa in i första kapitlet nästa gång jag skriver och börja därifrån. Om jag senare bestämmer för att inkludera prolog så kommer jag göra det.
Om jag skriver en prolog så kommer det handla om Torsten innan han kom till Isberg. Då kapitel ett mest troligen kommer röra sig om hans ankomst till Isberg.
Well, well, ska lägga in korrigeringarna nu i detta inlägg likväl som i den separata sidan för Novellen.
På tal om det så skulle jag gärna vilja veta vad folk tycker om idén med att lägga novellen på en egen sida?
Tycker det är bra med en separat sida för att lätt få överblick över historien. Tror dock det vore bättre att bara ha innehållsförteckningen där och en snabb presentation (det som brukar stå på baksidan av en bok.)
Detta gör att du samlar kommentarerna angående ett visst kapitel på ett ställe samt att du inte har två olika versioner att hålla uppdaterade om du gör ändringar.
Låter vettigt, för stunden dock får det vara som det är, sen så ska jag skriva någon form av Flavour Text/Presentation och så håller jag det mest som en samling med länkar och innehållsförteckning.