I Umeå VIII – Slutsummering

Lördagen och söndagen smälte ihop till i princip ett förlängt födelsedagsfirande av Nils 12 år.

Morgonen började tidigt med Nils som än en gång försökte väcka mig, men nu kom han fram till slutsatsen att det är omöjligt att väcka mig. Jag kanske inte nämnt det men ungarna har kommit in till mig runt 6-6:30 varje morgon och varje gång har jag i princip varit klarvaken i deras ögon. Bara för att jag vaknar på bara någon sekund och inte är groggy och sömndrucken som de flesta andra är.

I vilket fall som helst så kom Nisse upp och la sig i min säng istället för på madrassen på golvet och snackade ett tag innan jag startade min dator och vi började se filmen istället. Någon timme senare så blev vi inkallade för att Nils hade något telefonsamtal och då även för att äta frukost. Då hade vi inte sett mer än som högst 10-20 minuter av filmen med tanke på alla avbrott vi hade för att snacka och så.

Det visade sig snabbt dock där runt frukost och det där första samtalet att Nils glömt matteläxan, igen. Då blev ett ultimatum ställt av Anna och ett litet bråk uppkom runt det; att Nils inte fick spela, sitta vid datorn, se på film eller någonting annat förrän han hade hämtat och fixa läxan. Nils blev väldigt sur, men det var mest för att Anna inte trodde att Nils missat läxan utan trodde att han glömt den. Nils däremot var säker på att han inte fått läxan denna gång och kände att Anna inte lyssnade på honom. Anna ville inte starta något större bråk utan lät han tjura för sig själv utan att pressa.

Jag däremot lyckades till slut övertala honom att fixa läxan och glömma bort sin irritation på sin mor. Vi var snart på väg och hämta läxan vilket var en relativt lång promenad då vi började diskutera spel. Nils är nämligen sportfantast, fotboll och skidor för att vara precis. Han gillar jibbing och han är väldigt insatt i fotboll och spelar i princip bara Fifa 10 vilket han är väldigt bra på även i relation till äldre killar. Han har en väldigt extensiv kunskap inom sitt intresse och kan det mesta som är värt att veta. Allt från vilka skor som finns till, olika bollar och kan nästan namnge alla lagen i de flesta utav de olika ligor som finns i de olika länderna i världen.

Dock våran diskussion var att han inte hittat något bra spel för Jibbing som var realistiskt och roligt. De flesta spelen var för överdrivna tyckte han eller så var de för dålig grafik eller fungerade inge bra för att inte säga att de var för få. Jag är säker på att det finns, bara att han inte hittat dem men han kom istället in på idén att göra ett spel som i princip liknande ett sandbox spel där man i princip slog ihop Fifa 10, med något skidspel och GTA fast som gick ut på att göra helt andra saker. Typ i princip träna, skaffa pengar och köpa spelare och saker. Han hade många idéer och ville som ha mini-games i det hela och en massa. Hans idé liknande väldigt mycket Persona spelen fast med en inrikting på sport och med en full 3D lösning som GTA.

Plus då en massa mini-games eller olika perspektiv av allt där man faktiskt var tvungen att kämpa för att bli bättre och faktiskt utvecklades i spelet. Vilket han uppenbarligen kände att han saknade i Fifa till viss mån. Han var på enormt bra humör under dagen och även då han satt och gjorde läxan och jag mest satt i hans rum och var till hjälp om han ville det så var han mycket gladare och mer alert än tidigare. En annan sak som motiverade honom starkt var även presenten jag gav honom vid frukost; Guitar Hero III: Legends of Rock. Ett spel jag hört honom tala om och verkligen gilla som jag råkade ramla över två kopior av när jag köpte mitt PS3. Jag hade också sagt att en sista present väntade honom framåt kvällen som han också såg fram emot.

När läxan väl var gjord så gick vi ut och la oss och såg klart filmen och under den filmen, strax före middagen som han önskat så kom hans sista present; syrran! Nu är det ju så att Nils och syrran har ett väldigt speciellt band med varandra kan man säga. Syrran har varit barnvakt till honom sedan nästan innan han föddes och varit med honom otaliga gånger under hela hans uppväxt på ett sätt jag hade önskat jag kunnat vara med Robert och Nils är till syrran vad Robert är för mig skulle man kunna säga. En utav de få som syrran helt och fullt värderar som högst i sitt liv. Skulle inte förvåna mig om hon, precis som jag, värderar Nils över mig så som jag värderar Robert ovan henne.

Nils har ju även tjatat att han ville att även syrran skulle komma till hans födelsedag. Jag sa att jag behövde någon som skulle se över mina katter men egentligen så ringde jag henne nästan omedelbart och fixade så hon kunde lämna katterna för Lördag/Söndag och komma och hälsa på Nils då jag visste hur mycket det skulle betyda för dem bägge. Speciellt med tanke på att jag ibland känner att det vänskapsband jag börjat skapa med både kidsen och familjen här i Umeå nästan hämmar på syrrans, speciellt i fall då hon inte kan komma ner på grund utav att jag bett henne hålla uppe mitt fort i min frånvaro för att vara med den familj hon egentligen känner bättre än mig. Så lite utav skuld gentemot syrran också alltså, även om det mest är för att rättfärdiga det inför mig själv och hålla mig rättvis mot min syster med tanke på allt hon har gjort för mig genom åren.

Nils var helt i extas och även Hugo var enormt uppspelt. Så uppspelt att jag började faktiskt bli lite irriterad på honom. Hugo är en sådan där pojke som när han inte får riktigt som han vill så blir det ofta att försöka tjata och skrika gällt och låtsasgrina. Någonting jag av någon anledning just denna kväll blev lite less på. Bland annat för att även Hugo fått sig en present från mig. Kung Fu Panda, för att han går i Kung Fu och för att jag vet att han gillar sådana spel. Samt då att han fyller år då jag är i Japan. Men han hade inte speldag, och detta till trots så tjatade han på Nils och mig att spela hans spel hela tiden.

Dock var dagen underbar för Nils, han verkade onekligen tycka att det var bland de bästa födelsedagar han haft och var enormt glad. Bägge kidsen var mer gosiga än vanligt och väldigt pratiga. Syrran dock var inte på det bästa humöret. Hon var väldigt trött och delvis lite nedstämd. Det hade inte varit någon bra vecka för henne. Och just innan hon åkte till Umeå så hade en olycka skett.

Hon har smärtstillande tabletter för hennes leder och så hade hon legat och sovit hög på dessa tabletter kan man säga, då telefonen ringt och den var nere. Hon berättade att hon inte riktigt kommit underfund med hur man tar sig ner från min säng, och speciellt inte då hon var väldigt dimmig av tabletterna och försökte då istället hoppa ner till soffan. Dock så var det mörkt i lägenheten, hon såg inget ingen lampa var på, så hon slängde sig i mörkret och bang! Huvudet flög rakt in i fläkten. Men hon trodde det gick bra och fortsatte som inget hänt. Cirka en två tre timmar senare så upptäckte hon att hon blödde kraftigt från pannan. Så då hade hon alltså slagit sig så hårt att pannbenet var blottat i pannan.

Det där plus då lite dåliga saker som hänt henne på senaste med jobb och relation gjorde att hon egentligen inte var på så optimalt humör. Hon hade också låg tolerans för Hugo men hon är mycket mjukare i sitt sätt och Hugo verkar alltid ha tyckt jag är roligare än henne ändå. Men då har nog syrran mest fokuserat på Nils mest under hans uppväxt skulle jag tro och Hugo har blivit lite skjuten åt sidan. Om än på ett subtilt sätt, och inte riktigt känt att syrran är där för honom. Men jag vet inte, har inte varit närvarande så ofta med sådant.

Men, men… dagen slutade med att Nils fortsatte att sova ute hos mig, även fast det var på tal att syrran också skulle göra det så blev det så att Hugo kände sig utanför. Jag lyckades på ett smidigt sätt styra det till att med syrrans hjälp att Hugo stannade inne och syrran sov med honom. Det bästa hade ju varit om vi tre sovit där ute med det var inte ett alternativ. Dock blev det bäst så här, jag och Nils låg och småpratade och jag lärde honom både Go och grunderna till Svorak innan han till slut var så trött att han somnade.

Sista dagen gick rätt så snabbt förbi. På morgonen spelades det Guitar Hero till dess att de kom och sjöng för Nisse och den riktiga födelsedagen började och resten utav presenterna delades ut. Efter lite mer spelande så var det in och äta frukost innan lite gäster svängde förbi under dagen. Nisse väntade besök från en klasskamrat, en viss Teodor som skulle komma tio men som kom elva. Mest troligen hade de inte ställt fram klockorna i deras familj, men har ingen aning om hur det egentligen var.

Efter lite spelande och så tyckte Anna de skulle gå ut så jag följde Nisse och Teo ut och hjälpte dem att bygga ett hopp i en pulkbacke där de hoppade med en bobb. Det var också en massa snöbrottning och snöbollskastande och vi hade fruktansvärt roligt till dess att det var dags att gå tillbaka och äta tårta och fika och tjafs. Efter fikat och tårtan var det i princip spelande och gnällande från Hugos håll, till middagen och efter middagen var det kramdags och hej då för mig och syrran. Dagen gick förbi i ett enda svep men det var en rolig om än utmattande avslutning. Där i slutet just innan vi skulle åka blev jag jättetrött. Men det var skönt att äntligen vara på väg hem. Saknade katterna något så fruktansvärt mycket och jag har ju aldrig varit borta så här länge förr.