Berättelser på svenska

Jag snackade idag med Forsberg om att skriva historier och berättelser på engelska och svenska vilket till slut fick mig att fundera på om jag kanske skulle testa skriva en historia på svenska för omväxlings skull. Jag tror det var ett bra tag sedan jag gjorde något sådant och att jag istället koncentrerat mig nästan oavbrutet på att skriva på engelska. Men vi får väl se vad jag kan komma upp med för liten saga. Öppen för alla.

Det var en vacker vårdag i Sydheim, solen sken, fåglarna kvittrade och svalkande behagliga vindar svepte genom landskapet. I byarna så var vårstädningen i full gång; husfruarna passade på att tvätta, hänga lakan och damma mattor. På taken arbetade män och arbetare med att lägga om halm eller på de finare husen, kontrollera så att inga sprickor uppstått i takpannorna.

De små barnen lekte vilt över byn, springandes från tomt till tomt, glada över det fina vädret. Ibland hötte någon en näve efter dem då de rev ner stegar, korgar eller sprang genom högar av löv sen före vintern. De lite äldre barnen som inte hunnit undan snabbt nog krattade gårdar eller hjälpte till att hänga tvätt och somliga satt på farstutrappan och skalade surmulet rovor och potatis för lunch och middag. De än äldre barnen, nästan vuxna, hjälpte till i byn att se efter barnen, bära in fat med vin och lårar med frukter till det lokala värdshuset. De än äldre barnen sprang ärenden till de hushåll som behövde det eller passade på att njuta med sina vänner eller charma flickorna.

Anders, Rasmus, Daniel och Patrik var en utav de tidigare skarorna. Egentligen hade Anders lovat att hjälpa sin far med att byta ut bräderna i alkoven på övervåningen men hade smitit ut då hans far pratat med bönderna som nyligen anlänt till byn. Rasmus gjorde sällan något jobb hemma om han inte kunde undvika det, vilket han var väldigt bra på, så han log förnöjt när han såg på medan de mindre tursamma pojkarna följde med Borgmästaren och Lantmästaren ut på byns gemensamma åker för att räfsa.

Daniel däremot var en ordentlig pojke och inte alls lika lynnig som Anders. Daniel hade hjälpt till hela den gångna veckan med att städa sina systrars rum och väva nya tröjor och kjolar till de yngsta flickorna. Patrik däremot ville ingen ha hjälp av oavsett hur mycket han skulle böna och be, vilket han självfallet aldrig gjorde. Bland annat för att nästan allt han rörde gick sönder, men att han var konstant blåslagen och illa tilltyglad fick de flesta i byn att ha sympati för honom och istället ge honom sötsaker. Patrik gillade inte detta då det fick honom att känna sig som ett barn igen, men ibland så var det bekvämt.

Denna dag så satt de fyra ungdomarna på taket på den stora ladan vid Nordanvägen och tittade på folk. Ladan var nästan helt omringad utav björkar, vilket gjorde att det var sällan som någon såg pojkarna när de satt där. Vilket var poängen för om någon sett dem skulle de ha blivit satta i arbete. Borgmästare Simon, Anders fader, skulle ha sagt några väl valda ord om unga starka ogifta män och sedan stoppat dem på något extra tungt och jobbigt. Förutom Patrik då, honom skulle han säkert skicka att hjälpa till i bagarstugan istället.

”Titta, Fru Annika är ute och jagar efter Herr Agust igen!” utbrast Anders och pekade nedför gatan. De andra pojkarna tittade genast dit nyfiket. Rasmus tog sig ett äpple från den korg han lyckas sno åt sig när han smög iväg hemifrån.
”Aj, det är nog bäst Herr Agust springer om han ska få vara änkling ännu ett år!” skrattade Patrik då Fru Annika trängde sig fram på gatan mot Agust som hade ryggen vänd och verkade vila mot ett staket efter att ha burit något tungt. Dom alla tittade spänt på hur Fru Annika smög sig upp mot sitt mål som en lejoninna på jakt. Hon var bara något steg ifrån honom nu…

”Så här sitter ni, som vanligt,” sa helt plötsligt en lugn röst bakom pojkarna. Patrik hoppade till och hasade nästan av taket medan de andra vände sig kvickt om med irriterade blickar på Mikael. Den långe bleka pojken verkade helt oberörd av de ogillade blickarna och bollade med ett äpple mellan händerna. Rasmus tittade förbryllat på honom och sedan ner i korgen.

”Måste du alltid smyga upp på folk?” sa Daniel irriterat och bad Rasmus om ett äpple. Mikael drog lite på ena mungipan och sneglade på Daniel ur ögonvrån som en fågel och ryckte på axlarna och satte sig ledigt ner på taket bredvid dem. Patrik, som just klättrat tillbaka, stirrade argsint på Mikael som inte verkade märka av hans blick.

”Jag smög inte direkt, mest ni som var uppmärksamma,” svarade Mikael sakligt och tog till slut en tugga av sitt äpple. ”Dock så tänkte jag bara berätta att det var främlingar i byn, men då ni inte är intresserade så kanske jag går istället,” fortsatte han och vände sig om och började hasa ner för taket mot åkern till. Daniel himlade med ögonen och suckade djupt och tittade på de andra. Efter bara några sekunder så hasade dom sig ner från ladan och landade mjukt bredvid Mikael.

Här tappade jag intresset lite, fick en massa annat som behövdes göras. Men det var ett roligt försök.

Med Vänliga Hälsningar,
Herid Fel