Bråkiga Kattungar

Ja, idag har de verkligen varit bråkiga. Kan dock ha att göra med att de fått vara ensamma i nästan åtta timmar i streck då jag varit och spelat rollspel och ätit middag hos farsan.

Well, jag vet inte varför annars de skulle vara så bråkiga som de varit idag, och keliga av och från också. De har gång på gång försökt göra saker de inte får, och väsningar fungerar inte länge och att spruta vatten fungerar bara ett litet tag.

Junior vet att när jag äter, så får han inte min mat. Han kan få rester eventuellt när jag är klar om han verkligen vill ha just min mat, eller så har han ju sin egen skål att äta från. Men idag när jag satt i soffan och åt kom bägge katterna och skulle tigga, som hundar! Jag sa bestämt nej, de lyssnade inte utan hoppade upp och stod och nosade på min mat, well, när de kom för nära väste jag, Junior hade då vett nog att rygga tillbaka litet… i början. Men sen blev det vattensprutan, knappt en minut gick innan de skulle vara där igen. Jag sprutade på dem igen, de sprang iväg igen.

Till slut så blev det för jobbigt att jag höll fast dem bägge och sprutade i ansiktet på dem. Då först så sprang de iväg och förstod att de inte fick göra detta. Jag funderade på att stoppa Junior i ”solidariteten” vilket är buren då, för han hatar verkligen det. Men jag tror inte han kopplar vad han gör fel om jag bär iväg honom och sedan han blir inlåst i buren.

Well, gång på gång har de gjort sådana saker de vet att de inte får göra. Saker de borde ha lärt sig, speciellt Junior som i övrigt är väldigt duktig och klagar sällan och sällan gör så dumma misstag som att hoppa ner i papperskorgen. Det lustiga är att emellanåt dessa felsteg har de velat kela eller sova här och var. Och Junior har gått runt och tjutit som han vore Lillen. Klaga, för klagandets skull. Jag har tömt kattlådan, jag har gett dem mat, jag har bytt vatten, jag har lekt med dem det finns ingenting direkt fel någonstans annat än att de verkar vilja ha uppmärksamhet genom att göra det de får uppmärksamhet av, och även bestraffningar av.

Well, kan ju också vara en ren händelse, men jag skulle tro på det sista där. De har varit ensamma länge, och vill ha lite uppmärksamhet. Men, men…

Med Vänliga Hälsningar,
Oskar Vikström