Förståelse och Inlevelse

Jag vet inte egentligen vad ni förväntar er eller hur höga era krav är på saker och ting i rollspel, men om ni inte vill eller kan uppnå en djupare förståelse för eran karaktärs situation eller position så bör jag då få veta detta så att jag slipper anstränga mig i onödan.

Well, orsaken till just denna post är väl den återkommande oförståelsen och bristen på inlevelse som jag ser från spelare igen och igen. I vissa fall har jag förståelse till varför då jag vet hur höga ambitionerna inom rollspel är för vissa och hur stor kapacitet andra har, men i andra fall så verkar det för mig som ren och skär lathet och illvilja till att ens försöka.

Någonting som alltid stört mig och typ alltid kommer störa mig lite inom rollspel är väl bristen till att försöka bilda en förståelse till sina karaktärer och ge dem mer liv genom att ge dem mer känsla. Många utav er skippar helt det ”känslomässiga” kapitlet i era karaktärer utom just i de mest extrema av situationer. Jag menar, det finns mer känslor än de mest extrema känslorna i olika situationer och det finns mer att göra än att bara understryka samma karaktärsdrag om och om igen.

Om ni tänker spela totalt känslolösa robotar som bara agerar på vissa få saker, så får ni göra det om det är er mening, däremot så när er karaktärsbeskrivning och bakgrund säger motsatsen så får det mig att undra. För nästan alla karaktärer i gruppen just nu har nästintill noll i känslomässigt beteende. Jag måste säga att den som har starkast känslomässigt utspel är Devon för stunden och jag tror faktiskt att det har varit så ett bra tag. Dock så har ju alla Shikárer en bättre anledning till att ha mindre känslomässigt utspel men även där har det varit lite väl tunt i både inlevelse och förståelse av karaktärerna.

Sedan är det ju detta med att agera. När jag körde den kontrollerande stilen istället så hände det saker. Folk var mer tvungna att agera än nu. Nu när ni är fria så händer det ingenting i princip. Jag måste hitta på och tvinga fram händelser för att det ska hända något, vilket INTE är själva meningen med situationen. Ni bör ta mer aktiv handling och även om ni utför en handling som inte är lika direkt som andra så bör ni inte bara ”Jag sätter mig ner och studerar resten av dagen” (PUNKT!).

Okej tänker jag, det fungerar. Men är du en Robot som bara sitter och studerar hela dagen? Förgyll situationen, gör den mer färggrann, ge mig och resten av gruppen något för att lägga till stämningen och situationen och få det att kännas att det händer något annat än att du sitter i princip och väntar på att jag ska sparka på dig någonting nytt. När man sitter och gör någonting som studerar någonting, läser någonting så händer det saker runt om en. INGEN individ sitter bara och läser om de inte är högst osociala magiker uppe i deras höga torn där de sitter och långsamt blir galna av att bara prata med mössen. Man tar promenader, bensträckare, man äter, man tar pauser, man kanske läser på rummet, man kanske går och läser någon annanstans man gör någonting med andra ord. Även om du läser själv, så händer det något. Men att bara säga, så som Henriksson sa; ”Jag läser en bok.” är inte ideal.

Skulle jag beskriva exempelvis vad jag gjorde när jag läste The Gathering Storm och egentligen ville skippa hela den dagen och bara hoppa till ”resultatet” hade jag nog sagt åtminstone – dock är det fortfarande inte tillfredställande för mig – ”Jag sätter mig ner och läser den nya boken. När jag börjar läsa den så är jag lätt upprymd och fylld av upphetsning och sitter upprätt i soffan tills jag börjat mjukna in i boken. Då och då under läsandet tittar jag upp på mina katter, säger några ord, skrattar för mig själv och kliar katterna. Jag byter position ett par gånger för att inte bli stel i kroppen och tar även någon paus för att gå till köket och äta något och titta ut över gården ett tag. Trots upphetsningen av att läsa boken tar jag även några få avbrott för att leka med kattungarna.”

Men det är bara jag som finner att även om man gör något simpelt, så i rollspel så blir det utterlikt tråkigt att bara simpelt korthugget säga vad man gör utan att beskriva mer runt det. Eller följa upp det med extra beskrivningar eller försöka hitta på något nytt i situationen. Det gör mig väldigt lockad att bara köra /ignore på er resten av passet då ni inte verkar intresserade att göra någonting aktivt för att ta er framåt med en sådan torftig beskrivning. Det är situationer som dessa då man ska spela ut sina karaktärer, de små sakerna som inte märks då karaktärerna är fullt skärpta och är i ett farligt tempel. Varelser slappnar av, varelser har issues, och då menar jag inte att bara visa att titta på mig, jag är en slampa som kan läsa, så det enda jag gör är att slampa, och läsa, slampa och läsa. Eller i vissa personers fall, jag går runt, gör ingenting för jag är värdelös och tränar. Träna och ströva runt.

Om det nu är så att ni hellre vill att saker ska hända, då kan vi återvända till resultat stilen istället. Där vad ni bör göra kontrolleras upp mer noggrant och händelser kastas på er från höger och vänster istället för att ni ska behöva anstränga er och tänka eller agera vilket verkar jobbigt. Så länge jag vet vad det är, för enligt mig borde vi i princip redan vara på väg till Isis vid detta lag, men folk har varit så sega och dryga på att agera att det inte hänt någonting. Så in fråga till er, vill ni ha fritt eller vill ni ha kontrollerat, för i mina ögon ser det ut som att ni inte är varken intresserade eller kapabla av fritt om inte det händer en massa episka saker som drar runt er.

Som slutkommentar måste jag verkligen säga att jag är grymt besviken på vissa utav er.