Så var vi igång igen…

Ytterligare ett inlägg på svenska dock, men när jag ändå skriver två inlägg i rad så varför inte? Är väl lika bra att skriva bägge på svenska som dagens tema eller något, inte för att ni bryr er om det. Hälften av er bryr er knappt om hälften av mina inlägg och resten läser det mesta jag skriver oavsett vad det är, eller åtminstone så skummar ni igenom det och läser det som verkar intressant. Vilket onekligen inte kan vara allt jag skriver.

Det verkar som att jag har problem med Internet just nu. Hälften av de meddelanden jag skriver kommer nog mest troligen inte ens fram till dem jag skickar dem till och jag tror det samma gäller åt andra hållet också då de konversationer jag har just nu ter sig väldigt… håliga. Folk reagerar knappt på det jag skriver och jag får många, hallå och så vidare. Prövar med att starta om servern och ser om det fungerar bättre.

Idag har varit en sådan där underbart sval och ljummen dag måste jag säga. Ett mysigt väder med sol på dagen och en härlig sval vind som sveper över ansiktet när man är ute och går och särskilt när man cyklar. Det är ett sådant där extra mysigt väder för att ta promenader och bara hänga med folk man gillar eller spendera en liten extra stund med någon speciell person. Well, fantisera går ju, men det är inte alltid man kan få vad man vill här i världen. Ibland är det bara inte möjligt och andra gånger är det helt enkelt så att allt inte är som man vill att de ska vara, vilket i kort betyder att det aldrig är det, hehe.

En kompis kontaktade mig igår, någon jag väldigt sällan brukar prata med och som jag inte ofta har kontakt med, men inte desto mindre en person jag gillar och respekterar djupt, vilket inte är många i den här världen måste jag säga. Hur som helst så la han fram ett förslag att tänka på om att flytta till London tillsammans. Idén är väldigt lockande måste jag säga och vem vet, man kanske går med på det ändå. Dock om inte jag får någon att hyra min lägenhet så blir det väl att sälja den och helt ge upp på Sverige då, för det finns ju en risk att Japan blir näst på tur om denna plan genomförs. Och ibland är det inte lite lockande att bara leka med tanken att eventuellt bara låta allting flyga och fara och bara börja om på nytt, jag tror att typ alla lockas av den tanken ibland.

PB påstår att jag är normal, det är en väldigt skrattretande tanke. Speciellt med tanke på hans syften och mål låter det väldigt lustigt. Jag kan inte direkt påstå att jag är något under, men jag kan omöjligt säga att jag är normal riktigt. Jag kan väl ha fel, men av det jag känner till om mänsklig psykologi och beteende så är jag inte normal, även om det i vissa fall även det är lockande i sig. Men jag antar att man antingen ser det man vill se, eller så skapar man sig en sanning som man sedan fäster sig vid. Even so, alla psykologer i mitt liv skulle nog tendera att inte hålla med Putte, även om jag förstår precis vad han syftar på när han säger det. Det är tyvärr ett huvudsakligt bakslag för honom, då jag trodde bättre om honom att resonera i de banorna, men vem vet. Jag kanske har fel, jag är inte allsmäktig trots allt.

Vi spelade rollspel idag med TA igen. Än en gång skall vi ge oss in på det mest spelade äventyret i modern tid i Nianze. Nämligen Jon’s Island i repris. Första gången det spelades spelades det på ett pass då enbart Joakim och David kom, för cirka fem år sedan. En helg senare, så spelades det på ett konvent, där Joakim än en gång deltog, och denna gång även med PB, det passet sluttade i en totalwipe då alla dödade varandra. Tredje gången det spelades var en gång som vi alla minns. Då var Andreas med som magikern som fumlade in i ett läger och offrade sig själv i en magisk explosion som dödade Ankan. Fjärde gången det spelades var i Jokkmokk då jag gjorde det som ett kombinerat äventyr, där folk mest koncentrerade sig på att flumma runt och djävlas med varandra.

Femte och sjätte gången var båda gångerna på ett TA konvent, men med olika utgång och uppsättning. Sista gången jag spelat det var med ungarna, gick väl hyfsat den gången, och det var snabbt över dock. Minns inte om de lyckades med det eller inte, men jag vet att de överlevde den. Dock så är ju hela original äventyret, kartorna och dokumenten borta, så sedan Jokkmokk har jag mest kört äventyret från minnet och lagt till olika egna och nya element. Denna gång så ska jag nog göra ett ”nytt original äventyr” med samma koncept, uppbyggnad, men med lite annorlunda struktur och fokus baserat på det Jon’s Island egentligen är baserat på. Nämligen ett mutantäventyr, vilket var en av de första äventyren jag någonsin spellett, med Mikael Lejon och Daniel Lejon när jag var knappt 9, vilket var det första äventyret Mikael Lejon sa att han tyckte var bra och tyckte var roligt att spela. Det var det som fick mig att vilja spelleda så mycket som jag gör idag, för när jag var 9 och Micke var 11 så respekterade jag honom som fan mycket, och har gjort det hela tiden. Gör det fortfarande.

Well, well… minnen, minnen…

Nej nu måste jag få det där förbannade Internet att fungera, jag fattar inte vad det är som är felet riktigt. Först verkade det som att Datorn försökte med någon hårddisk koll, men nu så är det bara blankt på skärmen. Antar att jag måste koppla in tangentbord och mus och kolla då jag inte ens får IP på Brémo. Så, nu fick jag det att fungera. Ytterligare en omstart, och jag gjorde ingenting. Mystiskt. Well, ska posta inlägget och sedan så är allt frid och fröjd.

Med Vänliga Hälsningar,
Herid Fel