En jobbig dag

Ja, denna dag har varit jobbig för att säga det minsta. Därav varför jag inte ids ens försöka börja formulera mig själv på engelska. Men hur som helst, låt oss gå igenom denna dag och händelser med eventuella reflektioner och tillägg.

Låt se… hum, ingen är direkt intresserad men ändå. Dagen började hyfsat tidigt, typ runt sex-sju. Jag mådde illa som vanligt när jag vaknade, jippie! Så utebliven frukost på grund utav att jag inte kände för att ha en degklump imagen då min mage verkade överväga om den skulle behålla sitt nuvarande innehåll (inget) eller om den skulle försöka producera lite galla att göra sig av med, på ett eller annat sätt. Istället gjorde jag två mackor och lite saft som jag tog med till skolan för att äta vid tillfälle.

På bussen såg jag PBs mor. Well, jag tror inte hon såg mig, och om hon gjorde det så var hon inte så aktiv på att visa det. Inte för att det spelar någon roll, jag satt med en annan klasskamrat och rollspelare och snackade, enbart en observation.

I skolan började då denna redan förutspått hemska dagen full av projektpresentationer. Så utan att gå allt för långt från själva ämnet nu så kan jag enkelt sammanfatta vad detta egentligen var. Alla visade typ upp vad de åstadkommit under jullovet och de senaste veckorna. En del hade gjort filmer för att gestalta det budskap som vi alla fått i uppgift att på något vis gestalta och föra ut för en publik. Andra, som min grupp, hade gjort en pjäs som vi framförde tillsammans med sång. I denna skara av personer i klassen så hade vi alla gjort lite olika saker för att gestalta vårat budskap etc. Vi hade två som gjorde filmer, dessa två var hyfsat okej, enligt mig, då de faktiskt gjort det så att det faktiskt engagerade folk. Sedan hade vi det med Power Point presentationer och tal. Dessa var rätt så låga på skalan av personer idag. Det var inte det mest uppiggande och fartfyllda man kan göra på en dag på 8h av presentationer. De som däremot imponerade mest var de som med enorma ambitioner gjort en utställning, en film och en gestaltande sketch. Det gick enkelt att förstå vad de ville ha fram och deras budskap var mer engagerande än de flesta andras. Våran egen grupp kan jag inte uttala mig om, då jag faktiskt inte tyckte att det vi gjorde var så speciellt annat än att vi faktiskt ställde oss och började gala framför en massa, för några veckor sedan, främmande människor och spela upp tre scener som de sedan skulle tolka. Hur som helst var hela denna bit uthärdlig, om än knappt. Alltså då syftar jag på presentationerna. Men det var jobbigt hur lång tid det tog och hur länge man var tvungen att sitta som åskådare. Jag själv höll mig lite i bakgrunden hela dagen, fann ingen större nytta i att diskutera med folket. Det finns en kille i klassen som har lite liknande åsikter och sätt att angripa ämnena som jag, men till skillnad från honom så är jag inte här för att ta plats, även om mitt hår gör det, utan för att observera. Vi självupptagna, självgoda, egoistiska varelser som ser hela världen från vårat perspektiv och ser ner på alla andra kan enkelt klanka på alla i all evighet, eller ifrågasätta och få dem att skratta istället med våra konstiga infallsvinklar. Dock kan detta även leda till att man startar en debatt istället för en diskussion, och när två tuppar går in i en hönsgård, så blir det mycket ståhej.

I övrigt så fick jag bara veta att en kompis till mig har cancer, och så försökte mitt öra döda mig, och jag kanske har fått tillbaka problem med magen, samt att jag för stunden fortfarande mår illa och har inte ätit någonting annat än två mackor. Punkt.

Det skulle vara rätt så dramatiskt och aningen ironiskt att bara sluta inlägget där. Jag menar, jag rabblar först på hur mycket som helst om totalt meningslösa grejer som vi gör i kursen för att sedan snabbt i enbart en mening drar upp mer dramatiska saker som faktiskt är av mycket större magnitud och låter det vara så. Fortfarande är det väldigt lockande att bara låta den där meningen ligga men…

Okej, alla vet att jag är typ sämst på att sköta hand om min kropp. Well, ärligt så bryr jag mig inte så mycket om min hälsa. Min kropp är redan rätt så sönder och problemen bara byggs på hög ändå. Om jag dör så dör jag, inte så mycket mer med det. Synd för dom som bryr sig ja, men jag intalar mig väldigt ofta att ingen gör det. Detta är självfallet fel, men jag är cynisk och pessimistisk. Det är bättre att tro att ingen gillar en än att tro att alla gillar en och bli besviken. Dock så bryr sig väl folk om olika personer och hur mycket folk egentligen bryr sig om någon annan, är svårt för individen själv att veta förrän det saknas.
Dock denna person som har cancer just nu, jag vet inte riktigt vad min relation är till denne. Har känt denne ett tag och så, uppskattar denne ibland på vissa områden i vissa situationer och har aldrig haft något emot denne. Nog för att själva beskedet kom som en chock typ, nästan som ett slag i ansiktet. Kändes som att personen i fråga för stunden är så bitter och nedstämd över beskedet själv att denne inte längre känner eller kan förstå hur det låter att säga det. Personen jag talar om opererade sig i mitten utav november på grund av att de hittat en vad de trodde då, var en godartad tumör. Operationen gick bra och alla var nöjda och glada, okej personen i fråga hade lite ont men det gick ju över. För någon vecka sedan träffade jag personen och då var allting frid och fröjd. Verkade det dock som, men idag när jag talade med denne igen så var det inte så.
Min far har cancer, om än inte en sådan aggressiv cancer, som faktiskt ibland om man har tur går att trycka in i ett inaktivt läge så att han inte direkt dör utav den. Dock så förkortar den hans livspann med några år. Detta var inte riktigt likadant, eftersom jag kunde ta reda på mer om min fars cancer och visste redan att den inte var direkt dödlig. Men idag när jag fick veta att en jag känner har cancer som verkar mindre bra, och jag inte har en möjlighet att med varken mina kunskaper eller Internet ta reda på vad det är, då är det lite frustrerande.

Well, jag tror det är nog för idag ändå. Jag känner inte för att skriva något mer, skrev detta inlägg så det var klart till 1700, men av någon anledning känner jag inte för att posta den på direkten, den kommer nog att läggas ut runt 2300 idag.

Med vänliga Hälsningar
Herid Fel