Fredag 28/12
Okej, detta börjar bli en ovana, att skriva på svenska utav lättja. Well, jag tror både ni och jag överlever, men förvänta er inte för mycket i framtiden.
Jag kom just på en sak jag inte tänkt på nyligen. Jag är inte en snäll person. Well, folk tycker det och har matat mig med att säga att jag är det etc. Men när sanningen skall fram så är det långt ifrån sant.
På senare tid har jag inte brytt mig så mycket om det och inte heller tänkt på det eftersom jag har fått det jag har velat, och inte behövt uppoffra allt för mycket av mig själv för att få det. Dock så när någonting så grundligt som energi försvinner, så betyder det i korta drag att jag återgår mer till mitt vanliga jag.
Människor är inte snälla, utan vi ALLA är egoistiska varelser som bara strävar efter egen njutning. Hedonister, eller egoistiska hedonister, så som jag påstår mig vara, är bara än mer öppet egoistiska. Medan andra maskerar sina egoistiska handlingar genom att säga att de gör detta för andras skull etc.
Jag tror även att folk här sedan tidigare är bekant med mitt schizoida syndrom, då jag faktiskt har två radikalt olika tankebanor/personligheter sedan högstadiet. Jag gick hos psykolog på den tiden och en massa annat tjafs så well…
Hur som helst så även om jag skriver här att jag inte är snäll så tänker väl de flesta typ; ”Yeah right, vad dillar negern om?!”.
Sedan en annan åsikt som kan vara vanligt motargument till att Negern är snäll är att det är ni som bedömer vad jag är, inte jag som anser vad jag själv är. Måhända att jag kan tycka att eran bedömning är mer eller mindre rättvis, men tycker ni en sak så well, kan jag då ändra den? Hmm, kanske, men fortfarande så tycker ni det tills jag ändrat den. Och då är ju frågan om jag verkligen är det eller om jag bara anstränger mig för stunden för att omvandla eran åsikt till min åsikt genom att måla upp just den bild du anser är elak.
Få se…
De flesta här skulle nog anse snällhet vara att man är vänlig och tillmötesgående, förstående och tålmodig, godhjärtad och hygglig.
Låt se då, passar denna beskrivning då in på mig?
Jag förolämpar folk1, jag utnyttjar folk, och jag är sällan tillmötesgående. Jag kanske förstår, men jag bryr mig inte. Tålamod, well, det kanske jag har, i viss utsträckning… med vissa personer under vissa perioder. Godhjärtad? Ja du, det är jag inte riktigt säker på… kanske. Hygglig, mot vissa, ibland, men väldigt få och väldigt sällan. Oftast är det personer jag inte bekantat mig med riktigt, eller som bara tjänar som en mindre sällskapsskara som jag delar en liten del utav mitt liv med.
Så uppställningen blir då ungefär;
Vänlig – Nej (-1p)
Tillmötesgående – Nej (-1p)
Förstående – Ja, men bryr mig inte2 (½p)
Tålmodig – Ja (1p)
Godhjärtad – Mest troligen inte… (-½p)
Hygglig – Inte mot dem som det spelar någon roll mot (-½p)
Alltså blir summan -2½p. Jag är alltså mer ”osnäll” än snäll enligt detta enkla sätt att sätta upp det på.
Dock så skulle jag aldrig ha varit som jag oftast är idag om det inte vore för händelser för ett par år sedan. Så låt oss gå tillbaka cirka fyra och ett halvt år sedan, i början utav ettan på gymnasiet eller kanske till och med nian.
I slutet utav nian var jag inte alls känd för min vänlighet på skolan. Jag var mestadels ogillad och jag gick oftast omkring som ett åskmoln i korridorerna och sade sällan ett vänligt ord till någon. Jag hade dåligt temperament och slagsmål och våld var lösningen på många saker, eftersom det kändes (känns) så skönt att vålda av sig på någon.
På den tiden var jag onekligen inte så vänlig eller snäll mot folk generellt, och hade då bara en person jag umgicks med, Foppa, och på den tiden var det mest lätt vänskap då jag mest såg honom som ett objekt, en person, en av mängden, och inte en kompis.
Min attityd på gymnasiet var typ den samma, mina mål var annorlunda från nu och jag hade min ensam-är-stark filosofi. Det är härifrån det ändrades. Det är härifrån den elake negern började bli sedd som en vänlig person. Jag kan sätta fingret på var, när hur och varför det skedde, men kort och gott så upptäckte jag väl någonting mer emotionellt inom mig och började nå mina känslor istället för att bida upp dem och använda dem till att vålda sönder personer.
Well, när en person börjar ändra en, och man ändrar sina mål, så måste vissa andra saker tonas ner för att inte förstöra de nya målen. Därav, snälle Herid. Inte för att jag fortfarande är snäll. Det är mest en person jag är snäll mot, och då jag haft flickvänner har jag väl varit snäll mot dem… bitvis. I slutänden så när jag näst intill ignorerade dem så kan man ju inte säga att jag var så snäll då jag flyktade till att göra så som jag ville istället för att bry mig om dem.
Jag definierar snäll, som omtänksam, vänlig, tillmötesgående, beskyddande, förstående, godhjärtad, hygglig och ärlig. Med andra ord, är jag de ovanstående mot någon, utan baktanke, och utan någon annan egoistisk tanke annat än att jag uppskattar och vill bli uppskattad av personen, då är jag snäll mot personen. Men just dessa ”goda” karaktärsdrag gör att man generellt uppfattas som snäll, då andra även får se dessa sidor, medan resten inte ens kommer i närheten för att få se någonting alls.
Med vänliga Hälsningar
Herid Fel
Recent Comments