Torsdag 27/12

Detta är tredje inlägget i följd på svenska. En utav anledningarna till detta är bland annat att de flesta som läser denna blogg förstår mer om jag skriver på svenska än om jag skriver på engelska. Ni är lata och slöa, så av någon anledning så anstränger de flesta sig inte så mycket att förstå engelska texter.

Den andra anledningen till varför jag skrivit på svenska är att jag mest spillt ut ord, vilket betyder att jag skriver direkt från tanken utan någon grundtanke om vad jag skall skriva om före, därutav titeln. Och då är det lättare att skriva på det språk som jag är bäst på, både grammatiskt såväl som utförligt.

Mat är viktigt, utan mat blir man lättare grinig och sur. Jag upplevde detta ännu en gång. Men jag hade slut frukost idag, så jag hade inte så mycket till val annat än att handla så tidigt som möjligt. Ju mindre energi som finns i kroppen, ju mer objektiv blir jag. Objektiv är inte riktigt rätt ord, snarare likgiltig. Jag behandlar alla på samma sätt, eller snarare jag behandlar alla mer på samma sätt.

Med detta menas att när jag har lite energi så ogillar jag alla nästan lika mycket, och jag är lika obrydd om vad de gör, tycker och säger som om de hade varit idioter jag inte uppskattar. Detta leder till att det är en knapp, märkbar skillnad i mina vanliga gensvar både kroppsligt såväl som muntligt oavsett vem det är. Mitt tålamod är mindre med alla levande varelser, och min kreativitet så väl som vällust är mindre.

Så jag handlade, för att säga det minsta. Jag handlade mat för cirkus 1000 SEK, och fyllde på så vis skafferi, kylskåp och frys. Tror aldrig jag handlat så mycket mat på en och samma gång… Det blev många kassar, men, men… Nu får jag allt ta och leva på det där ett bra tag också. Inte låta lättja styra vad jag orkar och inte orkar laga för mat, utan helt enkelt se till att jag får i mig mat.

Blev inge rollspel idag, var alldeles för grinig för det, självfallet. Hade nog blivit tillräckligt irriterad för att dämma till någon, eller ryta till. Och det är inte precis så att jag vill skrämma ihjäl mina rollspelare. Nutida så väl som framtida, så det blev väl mest att slappa.

Jag borde ha druckit thé. Det brukar åtminstone ge mig viss positiv energi och även mer, kreativitet då saker och ting rör sig mer i mina tankebanor. Att vara mer pessimistisk, cynisk och likgiltig är inte alltid så trevligt. Nog för att folk faktiskt förtjänar det.

För ändå, oavsett vad man gör för folk så gör man det för mycket så automatiskt filtrerar de ut vikten utav handlingen. Vänlighet, ödmjukhet, givmildhet etc. glöms bort väldigt fort. Istället, tas det för givet och negativa mothandlingar verkar då rättfärdigade. Det är ett hyfsat omedvetet men väldigt ologiskt och idiotiskt beteende. Men vad mer har man att vänta från folk? Vikten utav handlingen, blir motvikten utav responsen. Förvänta, iaktta och begära det egna. Höjden utav egoism är att inte ge folk vad de vill ha bara för att de vill ha det. Dock om folk vill ha vad man själv vill ha, varför skall man då inte ge dem det?

Med vänliga Hälsningar,
Herid Fel