STRIDEN HAR BÖRJAT!

Rubrik: STRIDEN HAR BÖRJAT!
Daterat: 2005-12-24 00:50:00

Då var det här…
Den första sammandrabbningen mellan två arméer.
Det första slaget.
Bataljen mellan härar.

Detta är mitt enda riktiga vapen jag kan ha, mitt försvar… Att berätta, även om folk inte lyssnar.

Bakgrund till dagens ämne: Jul…
Jag hatar jul av två anledningar. En objektiv och en personlig anledning.
Den objektiva är att det är dåraktigt att göra förberedelser i mer än månad före för att fira en förbannad helgdag som inte ens är relevant. Den kostar extrema summor pengar och energi. Samt att folk stressar upp sig för inget.
Den personliga är att det alltid exploderar emotionellt här borta. Här, hemma hos mig. Varje jul stressas det upp med pyssel, julklappar och stress och hets. Och allting verkar bra till den 23:de ALLTID den 23:de. Då är det något som går fel någonstans. Det blir värsta bråket om något, det avslutas och tas upp igen efter julafton är klar. Alltså på kvällen. Folk skriker och gapar om vi inte har gäster, och det slutar med att det är tyst och någon är väldigt sårad och någon förbannad. Juldagen är då det hemskaste brukar ske, det blir totalkaos som involverar alla i familjen, även de som hitills inte haft med saken att göra i ett försök att få något att känna sig skyldig och ge sig, och att kunna bryta ner någon för att visa sin mark. Den olycklige som brukar dras in är min syster… Jag är den som är hackhönan, och de andra är bara pjäser.

Dagens batalj: Mat…
Jag äter inte. Har ni hört! Jag är anorektiker…
Tror ni på det? GÖR NI DET?! VEM FAN I DENNA VÄRLD TROR PÅ DET?! Uppenbarligen min ljusförgätna mor. I 4½h idag har hon slösat tid på att humiliera mig, kränka min rättighet som mäniska, och försöka vrida på vad som är och inte är vad det är…

Dagens början.
Jag och Ichigo var på väg till stan. Morsan sade att jag skulle skotta. Jag sade att jag inte skulle skotta nu, hade inte tid.
Hon sade att jag visst skulle skotta innan jag for.
Jag sade nej, för att min bus går om tre minuter. Jag gör det när jag kommer hem.
Hon undrade när jag kom hem, när jag sade jag vet inte och inte kunde säga en exakt tid så sade hon inget mer, bara spände käkarna och gick.
Ichigo var där, och som den bedrägerskan som hon är, så spelar hon ett falsktspel när andra är här. Det är så hypokrater fungerar.

-Hypokrat
Ordet är en blandning mellan Hycklare och Politiker från början. En viss skara folk, närmare bestämt filosofer från generation 80-90 använder det uttrycket om det som de kallar ’vuxna’ personer som använder sig av lögner och masker, och skådespel för att leva sina liv. De döljer sina mål och behov bakom falska masker med lögner och maskerade personligheter som försvar. Mer detaljerad förklaring behövs inte.

Smällen.
När jag kom hem från stan. Väldigt försenad för att hinna med allt vad jag skulle göra så gick jag upp på mitt rum och försökte beta av det jag skulle göra. Hann dock inte med så mycket, läste mail och skit och sedan gick jag för att äta. Morsan hade frågat när jag kom hem om jag kunde tänka mig äta palt eftersom det var rester. När jag väl sade att jag inte ätit palt på ett tag, och att jag kunde tänka mig det, så gick jag då upp. Syrran hade dock när jag var uppe och hon åt, ropat att hon lämnade kvar köttbullar och spagetti att värma på diskbänken. Jag svarade att jag gärna tog det. När jag väl gick ner för att äta (efter att jag skrivit mitt första dagboks inlägg) så tog jag då spagettin. Allting var frid och fröjd. Farsan såg mig äta och jag och han gick upp, där morsan fick ett utbrott…
Jag skulle ju äta den där palten var det sagt, men åt den inte.
Hon hade uppenbarligen trott att jag verkligen, verkligen ville ha palt, när det var den enda hon hade erbjudit mig att äta… Och egentligen hade hon själv velat ha palten, och när hon då redan ätit, och jag istället tagit någonting annat, hade hon alltså missat palt…
Jag sade att jag var mätt, men hon sade att jag skulle fan äta palt eller jag hade datorförbud i en vecka. Jag sade att jag var mätt, och att hon omöjligt kunde ta av mig alla mina datorer utan att bryta mot egendomslagen. Då ändrade hon sig till internet istället…
Hon hävdade i sten att jag skulle äta, men hon ändrade sig till att hon ansåg att jag ätit för lite. Hon tyckte att de mål mat jag ätit idag (som hon känner till) var för lite för mig. Och hon bedömde att jag behövde mer mat. Jag sade då att hon inte kunde bedömma det, och att det var upp till mig att välja när och hur mycket jag skulle äta, inte henne. Och att hon deffinitivt inte skulle kunna tvinga i mig mat, när jag dessutom redan ätit, och var mätt.
Hon ansåg fortfarande att det jag ätit var förlite. Hon tog palt i en skål, värmde det och sade att om jag inte åt hade jag förbud i en vecka. Då sade jag, jaha, gör det då. Och hon blev rasande. Jag sade även att det inte skulle hindra mig från att nå internet. Jag har andra metoder att få ut mina behov på internet.
Hur som helst så sumeringsvis så blev det att hon fösökte först säga att jag inte går från en ruta i köket där min mat fanns, sedan när jag rörde mig från den och sade att hon inte hade någon som helst rättighet att begränsa mig till bara ett visst område i köket. Sedan sade hon att jag inte går upp på mitt rum förrän jag ätit. Och att jag varken har internet eller någon rätt till att förflytta mig från nedervåningen förrän jag ätit. Hon tog mina skor från hallen också, och tog upp dem för att förhindra mig från att gå ut.
”Jag har betalat för dem, så du kan inte säga att det går emot egendomslagen.”
Vilket hon har svidande rätt i.
Jag minns inte längre (ilska får en att glömma bort vissa detaljer) varför jag inte gick upp. Tror det var för att jag redan gjort nog mycket för tillfället…
Jag satte mig ner och började argumentera och diskutera med dem. De vägrade efter ett tag att diskutera och morsan uppmanade även farsan att sluta tala med mig, eftersom; ”Han gillar att diskutera, sluta med det.”
Jag resonerade och förklarade det logiska, och ologiska i situationen. Och även hur inhumant det var att med hjälp av HOT att försöka tvinga i mit mat, mot min vilja när jag var mätt. Och eftersom det är jul så orkar jag inte äta mycket. Gillar inte jul, och mår inte bra av det heller, sätter kroppen på lågvarv då. Men det berättade jag inte för dem. Vill inte att de skall veta hur jag mår och inte mår, och varför jag mår och inte mår.
Hur som helst så var det en massa saker… minnet och energin börjar falla bort från mig just nu på grund av ilskan avtar, och ilska tar energi kan jag berätta.
Hur som helst så fick jag inte lämna hemmet, jag var tvungen att äta eller så förlorade jag internet.
Det ansåg de inte som ett hot. Utan bara som en valmöjlighet. Jag gjorde antingen som de sade, och fick ha internet. Eller inte, och blev av med internet. När det väl gick upp för dem att jag klarade mig utan det så börjad de klaga på att det de ställt upp med var onödigt, och en massa skit så.. GHA! Bara blev de neger, och jag resonerade kallt och logiskt runt allting. Trots att morsan skrek om att Farsan inte skulle resonera med mig.

Just det ja, minns inte riktigt när i diskussionen detta kom men morsan sade någon gång…
När jag frågade varför jag skulle äta palt, så sade hon. ”Här jag jag vetorätt, och inte du.”
Hon anser att så länge jag bor under detta tak så har hon rätt att bestämma över mig, och ja, till en viss grad har hon det. Min inte till den graden att hon bestämmer att jag skall äta när jag är mätt bara för att hon missuppfattat någonting och avstått från någonting hon vill ha bara för att hon frågade mig om jag kunde tänka mig äta det. Att hon sedan påstår att jag är anorektiker bara för att hon tycker att jag trappar ner på maten, den är ju bara idiotiskt. Jag äter när jag är hungrig, och äter så mycket jag kan. Det är få som äter som mig, och så mycket som mig. Hon säger att jag äter oregelbundet, det är bara för att mina regelbundna tider är då HON inte är vaken. Eller farsan heller för den delen. De säger att jag sover oregelbundet. Men det stämmer inte heller.
Jag lägger mig ungefär samma tid varje dag, och stiger upp ungefär samma tid. Det kan de inte heller neka till.

Summeringsvis, hur humant är det att försöka tvinga i en person mat, bara för att de tror att personen ifråga inte ätit nog. Och hur humant är det att göra mot personens vilja, och ta dess skor, och skirka och gnälla om att så länge jag bor här så har hon all rätt i världen att flytta mig var jag vill, och göra vad jag vill med mig, och hon får lägga sig i vad jag vill, etc, etc…

Nej jag känner hur jag är för ofokuserad. Energin efter ilskan har försvunnit, och jag är nu mest bara okontrollerat arg, vilket gör att jag intelängre kan resonera eller tänka rätt. Jag minns inte situationen så bra längre… Är typ slut.

Det är inte humant att låsa in en person i hans eget hem, skratta åt han att han inga rättigheter har, klanka på honom att han aldrig kommer komma någonstans, säga att beteendet är fel, etc, etc. DE vet inget, inget, vet de och kommer aldrig att veta. OCh hon tror att jag kan gilla någon som henne? Någon som i unga år har slagit mig, som slitit mig i håret, som kränkt min personlighet och mina rättigheter gång på gång genom livet… Och som inte respekterar mig.
Hon anser att hon är större, bättre, starkare än mig. Hon anser att jag är yngre, därför har jag per automatik fel, och även per automatik så har jag ingenting att säga till om om hon är förälder och jag bor i hennes hus. Hon har så som hon sade ”vetorätt”.

Hon sade för ett tag sedan.
”Jag behöver inte lyssna på dig, och än mindre göra som du säger om jag inte vill det. Du skall däremot lyssna på mig och göra det. Vi är inte under några som helst omständigheter likar. Du lyssnar och lyder, jag lyssnar om jag vill.”

I min värld är vi likar, människor är likar när jag väl blivit myndig så måste hon möta mig som en jämnlike och resonera och kompromissa sig fram till en lösning. Jag tänker inte, och skall inte bli ignorerad, och nertrapad och avtagen mina rättigheter bara för att hon inte klarar av att diskutera med mig.

”Du skulle aldrig klara av att sköta varen sig ett företag eller förening.”

Jaja, låter det vara för nu, kanske fortsätter.

Men som jag sade till en person på MSN.

Ett av mina enda vapen jag har nu i väntan på socialen, är att berätta och resonera med så många som möjligt, utan att förvrida historien. Hålla den så ren som möjligt, för att folk skall förstå, och socialen skall hjälpa mig härifrån. Varken jag eller min mor mår bra av detta, vi klarar inte av varandra.

Tack för mig, vi höres.