2005-10-29 – Lördag -Viktigt

Rubrik: 2005-10-29 – Lördag -Viktigt
Daterat: 2005-10-30 02:18:00

Kära dagbok.

Idag var nog en av de bättre dagarna av detta år. Jag hade roligt, om än att jag kunde ha haft roligare. Hur som helst så började dagen på gammalt traditionellt helg-sätt.
Jag åt frukost och just innan jag skulle gå, ringde Emil för att undra när, var och hur vi skulle vara i finkan för att städa ur. Efter att ha talat klart med honom begav jag mig via buss till Finkan på porsön.

Väl där så fick vi tyvärr vänta på att folk skulle anlända innan jag, började packa ihop grejerna när folk såg på. Min lilla älskling ringde, och anmälde att hon skulle komma tillsammans med Linnea, Anna och DRAK! Herregud vad världen är liten tänkte jag. Drak fanns visst inne i min vänkrets utan att jag visste om det. Och det var djävligt lämpligt, enligt mig. Drak är en schysst person som jag känner sedan han studerade på Universitet. Hur som helst så kom de, när jag nästan var klar, och de var hungriga, så vi begav oss då till Porsöns Pizzeria för att äta.

Återvände just från ett telefonsamtal med Ichigo, 55 minuter och 6 sekunder långt. Skall nu fortsätta detta inlägg och förhoppningsvis avsluta det innan klockan hinner passera och det är dags att skriva om söndagen…

När vi väl satt och åt där, Jag, Drak, Emil, Anna och Linnea, med Ankan och Ivan som åskådare så ringde Joakim och föreslog att vi skulle ut och Bowla, vilket jag självfallet nappade på, det lät roligt! Och eftersom det såg ut att vara den sista dagen innan Uppcon jag hade på mig att roa mig med Matilda så var det en underbar idé i mina ögon! Dock gick inte allting som planerat. Hur som helst så begav vi oss tillbaka till Finkan där vi hämtade Ichigos jacka och lät Ankan, Ivan, Emil och Foppa ta och bära grejerna till Ankan. Mycket schysst utav dem. Vi begav oss till närmsta busshållplats för att åka vidare till Tuna.

På busshållplatsen satt vi och hade allmänt trevligt. Själv satt jag i Ichigos knä, vilket var mycket behagligt, även om jag var lite orolig över min tyngd, men eftersom jag har gått ner i vikt på senaste så borde det inte vara några problem, kom jag fram till. Hur som helst satt vi där och pratade, när min telefon ringde. Det var Morsan, som just precis kört förbi och sett mig i knät på Ichigo, vilket hon var tvungen att göra sig lustig över eftersom hon inget vetat, bara misstänkt, sedan ett samtal Ichigo gjorde till mig för ett tag sedan. Dock så ringde det hos Ichigo sammtidigt, och vi fick de dåliga nyheterna att hon var tvungen att vara i stallet och kunde därför inte följa med att Bowla. Det kändes lite tungt i början, att det jag hade hoppats på bli en kväll med Ichigo och gänget, inte blev det. Men jag försökte tänka possitivt istället. Jag fick ju trots allt träffa Ichigo. Hur som helst åkte vi med bussen in till stan, och sedan vidare till Tunastigen, efter att jag och Drak köpt oss var sin Jolt Cola, där vi hoppade av och gick mot bowlinghallen, för att få reda på att Jocke och gänget skulle bli sena…

Men det var inga problem. Jag, Drak, Anna och Linnea satte oss där borta och väntade, och tog även reda på att ALLA banor utom en var bokad. Och efter många samtal bokade vi den och jag och Drak började några provkast innan de andra kommit. Det gick åt helvete för Drak, som missade bägge sina kast (eller vad man nu skall kalla det). Själv gick det relativt bra, slog ner sex eller åtta käglor. Sedan resettade vi och luskade ut lite om hur maskinen fungerade, och så kom Boakim, Sara och Axel till slut. Och vi tog på oss bowlingskor och började köra!

Under rundan så lät vi min digitalkamera passera mellan olika händer för att ta kort på så mycket som möjligt. Jag ångrar förresten att jag tog så FÅ kort på Ichigo. Dagens hundratjugo kort har alldeles för få bilder på Ichigo. Jag vill ha mer. Hur som helst så efter att vi bowlat, vilket var bara en timme, eftersom banorna var upptagna begav vi oss ut och tog bussen tillbaka in till stan.

Vi gick då på roasters där Sara och Axel köpte sig varsin choklad och drack upp den medan vi andra tittade på. Drak och de övriga hade då begett sig till Ungdommens Hus, för att träffa någon kompis till Linnea.
Hur som helst så träffade jag på Roasters en gammal vän från mellanstadiet. Asto, en mörkhyad underbar flicka som var lika galen som mig. Vi har mycket gemensamt i vårat sätt att vara och tänka, och vi var rektorns ”problembarn”. Vi var alltid involverade i saker. Det var dock mycket trevligt att tala med Asto och även få reda på att hon flyttat och hur det gick, och att hon kände Josefin och Henrik, två barn som nu är vuxna som blev adopterade från Brasilien sammtidigt som jag och Maria. Hur som helst fikade vi, och sedan begav vi oss alla hemmåt.

Jag blev ensam kvar på busstationen, min buss gick senast, och jag träffade Frej, och började tala med han och hans Mor om allting från Teater pjäser till boende hemma. Jag tror nästan jag skrämde den lilla kvinnan med allt mitt prat. Jag kände mig så glad att det inte tog slut. Det hade varit en underbar dag och jag kunde inte sluta vara glad. Jag tog dock bussen hemmåt.

Hemma fick jag skälvfallet enn massa kommentarer om Ichigo, men det var inte så farligt. Morsan vet att jag inte tycker om allt för ingående utfrågningar, och efter en massa gammla dispyter så hon lät det vara för att slippa det, speciellt när jag uppenbarligen är så glad som jag är just nu.

Sedan satte jag mig ner med dagbok…. DET GICCK INTE BRA!

Inse jag började denna sak runt klockan 21:00, klockan är nu 01:54 och jag har haft MÅNGA långa PAUSER för att bara tala med Ichigo. TALA MED ICHIGO! Inse, vi har talat, och talat, och talat, och talat i telefon, och talat än mer. Hela tiden. Efter detta kommer det en tidpunkt då jag började skriva någonting, men avbryt mig för att skriva klart detta… Inse, folk förstår inte hurdant detta är.

===========================================================================

Jag skall bara notera att klockan nu är 01:19 och att jag haft en paus på nära nog 2h med denna dagbok. Detta beror på att jag har haft ett underbart samtal med Ichigo, och att vi har kommit varandra än närmre. Jag tänkte även, när denna fråga nu dyker upp skriva till ett par personer här i:

David Johansson aka Emil (dawwe88):
Jag har hört både från dig själv och från andra att du ifrågasatt min och Ichigos relation. Ja, jag förstår dig faktiskt. Du tänker kanske inte snabbast av alla, men du tänker, och du tänker rakt på ett naivt sätt. Jag vet även att andra har denna tanke aktiv. Ichigo och jag är så fruktansvärt olika, hur fan kan vi passa ihop?

Klockan är nu 01:56

Saken är den, jag skulle själv inte tro det från början men det är Ichigo som fick mig till detta. Efter fallet med Signe trodde jag aldrig att jag skulle dra upp några känslor igen. Aldrig mer tänkte jag. Och sedan för att jag valde att hjläpa denna stackars lilla flicka ledde till att det blev så som det blev.
Jag var med henne en dag, och hon började prata, och sjunga, och prata än mer. Hon började berätta om sina problem, om vad hon tyckte, och jag noterade, sorterade, rådgav och gjorde det jag tänkte att jag skulle göra. Jag löste en dispyt, eller, jag arrangerade ett möte för att lösa en dispt som nog löst sig själv, men som jag påskyndade. Då kände jag fortfarande ingenting. Veckan som kom, då Ichigo hälsade på mig var det samma sak. Inget. Men så började det bli mer och mer jag fick veta, och jag började även förstå denna arma krakes situation. Hennes sätt att tänka, vilket intresserade mig, än inte attraherade.
Men det fortskred så. Jag var med henne många gånger, hon ville vara med mig, hon praktiskt taget SLÄPADE runt mig.
För att återgå till frågan så är det så att ja, jag och Ichigo är väldigt annorlunda. Men vi förstår varandra. Och inte bara det, vi gillar varandra. Gillar varandras närvaro, att kunna tala, att kunna se på varandra, att kunna bara vara med varandra. Okej, vi är nykära, men så är det.

Min personlighet är stel, logisk, psykologisk, manisk, upprorisk. Jag ter mig i vissa fall galet, därför att jag är en person som gillar utmaningar och spänningar, en så kallad äventyrare, detta har med gener att göra, vilket är en mänsklig sak. Människan har ett visst behov utav spänning och känslor och adrenalin tillskott etc.

Ichigos personlighet är snäll, öppen, vänlig, ödmjuk och framfusig. Nästan alla motsatser till mig. Dock så gillar hon att tala, och denna flicka har lite personliga problem, och inre tvister. Hon mår även bra av att tala av sig, och just därför talar hon mycket, och är väldigt öppen med att berätta om vad som hänt henne, och så. Hon är vänlig mot alla, glad, aktiv, hoppar, och ibland lite framfusig. Hon är med andra ord en glad person med många personliga problem.

Vi trivs i varandras sällskap, och att påstå att vi inte verkligen känner saker skulle jag säga är dåraktigt eller blint. De som känner mig ordentligt, Mikael Forsberg bland annat, kan bekräfta saker som kan få folk att förstå att jag är kär, förälskad, på riktigt. Mikael är en av de som tvivlade när det gällde Signe, och jag blev arg då, men tyvärr så en dag efter en viss olycka då jag trodde jag inte skulle leva längre, så var jag helt neger. Ingen eller någonting spelade någon roll. Och Signe var borta, jag sörjde för detta, men gjorde slut, för att jag är ärlig och principiell. Jag kan inget säga om Ichigo, men vad jag har uppfattat så trivs hon även i mitt sällskap, och hon är gladare, och mer munter. Efter kvälles diskussioner tvivlar jag inte på att våran kärlek är sann och stark till varandra. Jag hoppas den varar till döden skiljer oss åt.

David, och ni andra, jag hoppas ni förstår att detta är någonting speciellt mellan två personer. Jag hoppas att det även är så, jag hoppas för allas skull. Mest för Ichigos skull, och även min egen. Jag har aldrig haft denna känsla i denna styrka.

Kalle Lindbland aka Kalle (manasama):
Jag vet vet inte om du läser detta. Men du bör vara arg på mig. Eller irriterad. Men tro mig, jag var inte alls ute efter Ichigo i början. Det blev så när jag hjälpte henne. Jag har aldrig gillat det jag hört om hur du behandlat Ichigo, men det har jag ansett som erat bekymmer och inte laggt mig i. Jag kan inte säga att jag direkt gillar dig heller, men jag ogillar idg inte. Det är som med Emil, jag respekterar er, och gillar er till viss grad, men jag ogillar inte er, bara vissa saker ni gör.

Annaras skulle jag inte ens tala med er. Ibland är jag irriterad och har noll i toleransnivå, men ibland har jag högre. Nu lär jag ha rätt så högt, eftersom jag känner mig tålmodig just nu. Men förstå att jag inte tänker neka någonting som jag aldrig nekar. Nämligen mina känslor. Jag har alltid följt mina känslor, och kommer alltid göra det. Det är en del av min personlighet. Jag rådfrågade i och för sig Axel innan jag tog steget till att prata om det med Ichigo, vilket var hennes initiativ, men det var för att jag tror att Axel hade omdömmet nog att avgöra om jag skulle skada henne eller inte med ett förhållande.

Jag är din vän Kalle, jag finns här även för dig om du vill tala. Jag finns här för alla som vill tala och anförtro sig till mig. Jag försöker ibland hjälpa folk på eget bevåg. Folk som jag anser som en utmaning, eller folk jag anser behöva min hjälp. Emil är ett sådant exempel. Du är ett.

Varför tror du jag ställde upp för dig och ichigo och alla de andra i eran dispyt. Jag fixade den för att jag gillar er alla. NU gillar jag Ichigo mer än någon annan levande varelse, men det är en annan sak.

Jag tänker inte säga förlåt, för mina känslor kan jag inte förlåta. Men jag kan säga att du har dumpat en väldigt underbar flicka/kvinna. Du skulle ha agerat bättre och behållt denna skatt.

Klockan är nu 02:18, jag är äntligen klar.

På återseende!

Med vänliga hälsningar från Herid